Min bebis är inte längre en bebis

Herregud vad tiden går går fort! Kl 10 i fredags för 1 år sedan låg jag på en sjukhussäng på väg in på operation! Vi skulle äntligen få träffa våran Vide! Mange fick gå i väg och ta på sig gröna operationskläder och när han kom tillbaka in i rummet öppnade han givetvis dörren med ryggen och höll armarna sträckta upp i luften likt en kirurg som skrubbat sig steril inför ett ingrepp! Tack och lov var det inte Mange som hjälpte lilla Vide till världen men ut kom han och efter att ha genomgått båda typerna av förlossning kan jag utan tvekan säga att kejsarsnitt is "da shit!" Jag kommer aldrig mer föda barn genom pyttelilla hålet. Förmodligen inte genom något annat hål heller för den delen!
1 år har han hunnit bli redan lilla Videung! 1 år av total, vilkorslös och obegränsad kärlek!

Dagis och delfinskrik

Har liksom tappat bloggstinget lite granna. Det snurrar på fort just för tillfället och det blir liksom inget utrymme över till bloggande. Man tänker att det kanske borde vara när det händer mycket som man har som mest att blogga om men icke. Idag började vi i alla fall inskolningen på dagis med Elian. Han har ju gått på dagis innan och är en allmänt social och trygg kille så det blev som väntat inga problem. I morgon lämnar vi på morgonen och hämtar innan lunch. Det finns liksom ingen mening med att jag ska sitta där på en bänk och glo, han märker ändå inte att jag är där utan går helt upp i allt utforskande av nya gömmor, saker och kompisar. Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det är att vi äntligen får återgå till lite mer "vanliga" rutiner. Visst har det varit skönt att slippa passa tider osv men nu får det vara nog. Elian är en riktig "dagiskille" och han kommer nog trivas jättebra. Den första kvarten vi var där sa han inte ett ljud utan gick bara runt och kollade och pillade på allt men sedan satte han fart både på benen och stämbanden. "Imogon när jag kommer till dagis ska inte jag prata" sa han när vi gick där ifrån. Ja, lycka till med det vännen tänker jag. Att vara tyst är inte hans specialitet!

Vide är en väldigt spännande kille nu. Han ägnar dagarna åt att banka och slå på dvd´n, pilla på kontakterna, stå vid fönstret och pilla i blomkrukorna och banka på rutorna, öppna och stänga alla skåp och lådor (han stänger självklart först EFTER att han har dragit ut allt som finns i dom) osv osv. Jag tackar för att han har varit en lugn och glad kille och hänger mig med skräckblandad förjusning åt dom nya tiderna. Glad är han fortfarande, men lugn? Nej, inte det minsta! Han fyller 1 år på fredag och kan säga mamma, pappa och titta...ja, och så kan han skrika som delfin också såklart. Det är den färdighet han använder sig mest av.

Organfynd

Herregud vad tiden går fort. Jag har så mycket att berätta att jag liksom inte mäktar med. Vet inte vart jag ska börja så jag väljer att inte börja alls, idag i alla fall. Nu låter det förstås som att det har hänt något alldeles extra vilket egentligen inte är fallet men lite har vi allt hunnit med på semestern. Men, det får bli en annan dag som sagt!
Idag vill jag visa upp ett fynd Magda och jag gjorde i skogen idag. Vi var i skogen för att plocka svamp och plötsligt dyker detta upp!!

NASTY!!!! Vad är det för något? Vi petade på det med pinnar vilket oroar Magda lite nu. Hon tror att det är ett mänskligt organ och hon insåg för sent att vårt dna nu finns på pinnarna vi petade med. Ja, så nu står vi väl inför polisförhör förstås.
Jag kan inte sluta titta på bilden. Något organ av något slag ser det ut som... Vidrigt!! Jag känner ett stort behov av att få veta vad det är!!
När jag inte trillar över organ i skogen ägnar jag regniga dagara åt att planera olika pysselprojekt. Idag har jag spraymålat ett gammalt förnster som förhoppningsvis ska bli något fint till sist. Kreativiteten sprutar för tillfället men mina barn har dessvärre väldigt liten förståelse för detta och vill inte alls stå och titta när mamma blir uppslukad i någon färgpyts eller en kasse med tyger. Kräk!

Mange har en ny flickvän och vi har beslutat att inte äta vår prickiga korv

Den lilla grisen har likt många andra grisar före honom blivit en prickig korv. Han är söt så man vill äta upp honom men vi har tagit beslutet att låta bli. Vi vill ha honom kvar ett tag till! Vi gissar att "tredagarsfeber" är vad som drabbat honom. Idag har han iallefallan varit i princip feberfri (men helt prickig på hela kroppen).

Herregud vad degig man blir i hjärnan av värmen. Idag kom Mange och Elian hem från Maxi med en bordsfläkt. "Den här ska följa mig vart jag går" sa Mange och flyttade med sig den från rum till rum. Eller rättare sagt, jagade barnen med fläkten och stack då och då in huvudet för att få sig ett "blow" av sin nya flickvän Melissa..(förlåt, jag var tvungen. Jag skyller på värmen.)

Manges nya flickvän, Melissa Bordsfläkt

värmeslag

Nu är den lilla grisen också sjuk! Han hade nästan 40 graders feber i natt. Likt en kamelont anpassar han temeraturen efter omgivningen. Ja, för vi har nog runt 40 grader inne här hemma! Helt galet! Det är ju härligt med sol och värme men INTE när man har sjuka barn. Svetten lackar och barnen gnäller. Vi tog en omväg till Maxi idag bara för att få njuta av den svalkande ac:n en stund extra. Väl där gick vi lugnt utan stress och njöt av svalkan. Jag kom på mig själv med att gnola på en gammal kyrkolåt med en för dagen ny text, "Maxi is a wonderful place, filled with glory and grace..."

Elian har utvecklats till en person som är i det närmaste omöjlig att komma överens med. Vi känner inte igen honom. Han är sur och arg och lyssnar inte alls. Kastar grejer och provocerar hela tiden. Jag som tyckte att han hade lugnat sig och att den här trotsfasen hade börjat plana ut. Men, det är väl inte så konstigt kanske med extrem värme ute som inne och dessutom lite extra värmepåslag inifrån. Det vore en lögn att säga att inte värmen även påverkar Manges och mitt humör. Jag fick nästan panik när jag skulle läsa saga för Elian och han ville ligga nära. Jag hotade till sist med att inte läsa någon saga om han inte flyttade på sig. Stackars liten, vill ligga nära och mysa och blir hotad precis innan han ska sova. Han flyttade i alla fall några centimeter till sist och dagen fick ett bra avslut. Innan vi skulle läsa sagan tog jag tempen på Elian. När jag hade stoppat in termometern i rumpan gick det någon minut, sedan sa han "Får du någon fisk?" Hehe, söt!!

Tänk att få den här på kroken/tempen!

Utveckling: Vide kryper nu. Han har krålat fram sista tiden men härom dagen kröp han på riktigt och nu övergår han mer och mer från krål till kryp.

Min gris har blivit sjuk

Nu har Elian fått feber! SKIIIIIT! Vi som ska på semester på måndag. Hoppas, hoppas att han hinner tillfriskna tills dess. Det är ju iofs flera dagar tills dess så det är säkert lugnt. Jag är mer orolig att Vide ska smittas och bli sjuk till på måndag. Men men, sådant är ju småbarnslivet. Det hör ju liksom till att inget ska bli som man har tänkt sig! Vi får se till att kurera honom så gått det går och försöka hålla grabbarna i från varandra. Hur nu det ska gå till!

Jag har haft ett par helt underbara dagar på Landsnäs! Tänk vad det kan göra för själen att bara få koppla av lite utan barn och måsten. På alla frågor om vad vi ska göra, vad vi ska äta osv har jag bara svarat "jag bara följer med". Jag har inte fattat ett enda beslut utan bara njutit och hängt på. Skönt att få slippa bestämma och planera hela tiden. Beatas stuga heter Turkiet och bjuder in till total avkoppling. Nu för tiden finns det vatten och el men vi kissar fortfarande i det fria och bajsar på dasset utan dörr. Jag gillar det kravlösa. Hemma i vardagen har jag alltid kontroll men på Landsnäs tar man dagen som den kommer och allt är bara som det är. Det är otroligt befriande! Vi tog båten ut till en ö för att sola och bada. Sommen är en klarvattensjö med helt underbart vatten. 23 grader i vattnet är alldeles lagom. Vi tog en sväng med båten in till byn och åt lunch och gick på loppis. Jag fyndade en knoppbräda vilket var en av de saker som jag hade hoppats på att hitta på loppis i år! (Kanske visar jag upp den när den har funnit sig till rätta här hemma.) Jag lyckades också samla ihop en hel hög med drivved som kanske såsmåningom kan bli något vackert. Eller inte! Det är egentligen inte det vikiga. Jag älskar att gå runt och rota och se vad för skatter jag kan hitta vid strandkanten.
Jag tog Beata med mig som skydd mot eventuella ormar. Deras närvaro är det enda som grumlar härligheten. Framförallt så här i början på sommaren hoppar hjärtat så fort ett löv fladdrar i vinden och ögonen blir så ansträngda av att söka av terrängen efter potentiella ormhot att dom till sist skakar. Beata är minst lika rädd som jag så hon utgör inget större skydd vid ett eventuellt angrepp men det känns ändå skönt att ha någonvid sin sida.

Vi har druckit vin och bubblat hela dagarna och jag kom hem stärkt och redo för nya äventyr med familjen. Idag tar vi en tur till långa lisa. Hoppas det inte är så mycket mygg!

SEMESTER bara för mig!!

I morgon beger jag mig iväg på semester till Landsnäs utanför Malexander! Inga barn, ingen Mange...BARA JAG! Jag ska hälsa på min moster och ligga och lapa sol, dricka vin och bada i Sommen från morgon till kväll. Läsa lite, virka lite på min sjal, bada, sola lite, lösa ett korsord, bada, ta en sipp på vinet, röka lite,bada, sola, läsa, äta lite, bada, NJUTA!! Frågan är om jag rent av ska byta ut morgonkaffet mot ett glas rosé! Ja, kanske!
Det viktigaste är att jag får bestämma själv!!

Jag startar semester med att vara bara Cissi! UNDERBART!
(Även om mamma-Cissi och sambo-Cissi bara är ett samtal bort.)

Det händer ju inte så ofta nu för tiden. Jag längtar, men ändå finns det, någonstans där längst inne, en liten gnutta ont i hjärtat. Ska jag vara borta från familjen i flera dagar?? Lite ledsamt på något sätt men JAAA, det ska jag!

Peace out

Den PERFEKTA fisklådan

Mange är ju egentligen bjuden att blogga själv men visar, som ni förmodligen har märkt, inget större intresse. Jag har däremot tagit emot en och annan pik om att jag "om jag vill" får blogga om den fiskelåda som han har "byggt". Ja, han är som ni förstår, mycket stolt över att ha gjort, som han själv ser det, den PERFEKTA fiskelådan. Den han har gjort nu, alltså den på bilderna, är enligt Magnus en prototyp. Han ska göra en stor, där han får plats med ankare och alla grejer, tydligen.

Han har skurit en remsa av ett liggunderlag lika brett som ett "montageband". Sedan har han lagt montagebandet ovanpå liggunderlagsremsan och helt enkelt skruvat fast det på insidan av hinken. Där krokar han i dragen. Det här är, enligt Mange KANON! Då rostar inte dragen som dom gör när dom ligger i en stängd fiskelåda.

Oavsett hur sövande ämnet "fisklådor" och fiske i allmänhet kan vara så glädjer det mig att det någonstans inuti Magnus gömmer sig en liten pysslare! Som en liten "cliffhanger" kan jag meddela att Mange har planterat en vitlök (alltså tryckt ner en vitlöksklyfta i landet) och upp ur jorden har det nu kommit ett litet strå! Ni vet ett sådant där som vitlöken lyckas skjutat ut helt utan vatten och jord också, om man låter den ligga för länge i skåpet. Hur som helst så har jag förstått att jag även "gärna får blogga om vitlöken". Ja, så den som följer få se. Kanske kommer det ett spännande inlägg om den spirande löken såsmåningom.

Idag hämtade jag ut mina Converse som jag fyndade på Tradera för 414 kr. Detta go vänner, är för mig ett ICKE sövande ämne och väl värt en rad i bloggen. Jag har tjänat nästan 300 kr på skorna. Funderar nu på vad jag ska köpa för alla mina pengar.

Nu måste jag bara bege mig ut och sparka på lyktstolpar och gnugga dom i sandlådan så att dom blir så där lagom smutsiga och slitna.

Inte visste jag att jag hade sådana talanger.

Titta vad jag har ryckt upp ur vårt trädgårdsland idag. En rädisa! Som jag har odalt, SJÄLV!!Hade jag vetat att jag var så vansinningt bra på att odla grönsaker så hade jag slutat åka till Ica Maxi för länge sedan. Och den var till och med god!

Ja, detta underverk har jag alltså lyckats driva upp trots att jag allt som oftast inte vattnar alls och när jag väl vattnar lyckas jag spola bort all jord runt själva roten, som jag antar är det som sedan blir självaste rädisan. Jag måste efter varje vattning liksom trycka ner dom i jorden på nytt då allihopa ligger och guppar på ytan. Trots detta, drev jag alltså ändå upp denna vackra skapelse. Nu finns inga gränser! Hädanefter kan vi sätta matpengarna direkt in på sparkontot! Detta skulle ju faktiskt kunna innebära att det, inom en inte allt för avlägsen framtid, faktiskt finns pengar på det kontot. Det skulle ju vara en ny och spännande känsla.

Nu när jag ändå är inne på matprat vill jag passa på att utfärda en varning. Vi var hos Magda och Jerry på förmiddagen och blev sena hem till lunch. Därför beslutade jag att laga något riktigt snabbt. Det är nämligen inte bara jag i den här familjen som har vissa problem med humöret när blodsockret blir för lågt. När "matklockan" ringer krävs mat omedelbart för att förhindra världskrig. Jag sprang in en snabbis på affären och ryckte åt mig en av Keldas färdiga pastasåser. "Parmesan och skinka" kan ju inte smaka illa tänkte jag i min enfald. Alltså, ärligt talat!!??? För det första luktade det så illa när jag öppnade förpackningen att jag inte ens förstod att det kom därifrån. Jag gick och sniffade överallt efter källan till stanken innan jag insåg att det var "en väl avvägd blandning av parmesan, cheddar, vitlök och svartpeppar" som luktade. Men, nöden har som bekant ingen lag. Det var bara att servera. Som tur var hade jag stekt en haloumi till och det blev också den som till sist fick fylla tomrummet i våra magar. Jag varnar er därför!! Köp den inte!

Jag för min del, behöver ju inte oroa mig för att råka ut för något liknande igen, nu när vi är självförsörjande.

Jag har blivit biten, igen!

Det kliar i kroppen av pyssellusta. Jag hittade den här påbörjade sjalen i en påse så nu är jag biten av "virkdjävulen" igen. Det händer då och då att han biter mig, men effekten av bettet brukar dessvärre gå över ganska fort, därav alla oavslutade små virk- och stickprojekt. Det gäller egentligen alla projekt jag tar mig för. Jag är (tror jag har sagt det tidigare) värdelös på att slutföra! Det måste gå fort, annars sluter dom sig snabbt till de andra "jag gör färdigt det här en annan dag, ska bara göra det här först"-projekten som ligger och skräpar här och var i huset. Vi får väl se om jag blir klar med sjalen den här gången. Jag älskar den ljusgula färgen (finare än den ser ut på bilden) och tänker att den vore kanon till en ljus jeansjacka. Så, om jag nu blir färdig innan vintern kommer så får jag nog lov att gå och köpa mig en jeansjacka också. Den gamla måste ha krymt i tvätten. Konstigt!!

Midsommar 2010 & Utveckling

Är alldeles för trött för att blogga egentligen så härliga midsommar 2010, eller iaf delar av den, får presenteras i bildform!

Utveckling: Det har hänt en del med Vide dom senaste dagarna. Det händer ju självklart mycket hela tiden men just nu går det lite extra fort. Han ställde sig upp vid vardagsrumsbordet själv för första gången härom dagen. Han säger "mamma" och "titta". Han blir mer och mer rörlig och tar ut svängarna mer och mer. Det är med andra ord snart slut på friden.

Elian där emot har lugnat sig avsevärt. Vi har ju haft en lite tuff period ett tag med mycket trots och så. Nu är han mycket lugnare (fast man vågar knappt säga det högt av rädsla för att det då ska vända tillbaka igen). Han är gosig, sitter gärna i knäet och vill vara nära. Helt underbart!

Varning för vuxentandkräm

När det är soligt känns det plötsligt okej att äta glass varje dag. Vi är ju annars lite noga med "sötsakerna". (När det gäller Elian. Själva kan vi moffa i oss hur som helst när barnen inte ser.) Elian är snart 3,5 år och har aldrig ätit godis. Vi tycker inte att det finns någon anledning att introducera något som han inte efterfrågar, och hittills har det funkat. Men, som sagt, sol=glass! Elian gillar chokladglass. Häromdagen fick han en Nogger mint! En ganska god glass tycker jag. Elian undrar dock varför dom har sprutat in "vuxentandkräm" innanför chokladen. Det gillar han INTE!

Jag vill använda hjärnan goddammit

Det har varit en seg dag! Skönt väder och allt men det är fan inte roligt att vara föräldra"ledig" alltid. Det blir om sanningen ska fram rätt tröttsamt att bara umgås med barnen hela dagarna. Det har ,som ni säkert förstår, inget med min kärlek till dom att göra. Jag blir bara så sjukt trött på att aldrig få bestämma själv. "Nej, nu mina små hjärtan, nu ska mamma läsa en bok så nu får ni fixa maten själva". Eller "Lek själva en stund, jag ska ringa ett samtal och prata länge utan att bli störd". Nej, det händer ju liksom inte! Att ägna sig åt sådant som människor under 4 år vill ägna sig åt kan ju vara mysigt en stund. Men nu har jag gjort det varje dag, utan längre undantag än några timmar här och där, sedan i november! Fattar ni hur länge det är?? Jag borde fan få något pris!! Jag var ju hemma innan dess också men då gick Elian på dagis och det är STOR skillnad på att vara hemma med en bebis och att vara hemma med en 3-åring OCH en bebis! Jaja, det är mitt jobb som mamma hit och dit! SJÄLVKLART! Och jag gör det också, den största delen av tiden med glädje. Men som sagt, ibland blir man bara trött. Jag längtar efter att få gå till jobbet, göra mitt jobb och sedan gå hem. Att få byta miljö på dagarna. Att få diskutera och utvecklas tillsammans med andra vuxna. Ja, ni förstår kanske. Jag längtar efter att få komma hem till mina barn efter en dag på jobbet och faktiskt uppskatta att sitta på golvet i lekrummet och leka i flera timmar. Det finns ju såklart dom som förstår att uppskatta att vara hemma med sina barn under lång tid. En del är ju hemma i flera år! Kul för dom säger jag, men jag är inte en sådan. Jag älskar mina barn mer än livet men jag behöver mer stimulans än så helt enkelt.
Jag vill använda hjärnan goddammit!!

Så, nu har jag gnällt färdigt för den här gången. Tack för att ni lyssnade. Det är ju inte lång tid kvar tills Mange har semeter och sedan är det ju dags för mig att börja jobba igen. Då kommer jag garanterat sakna och se tillbaka på den här tiden som underbar och ovärderlig. För det är den såklart, men stundvis väldigt jobbig också!

Ibland kommer jag dock på pyssel som både barnen och jag kan ha glädje av. Idag flätade jag lite pil som jag hade tagit med mig från "Lisa". Elian skalade pinnar, Vide tuggade på pinnar och jag flätade...eller vad man nu ska kalla det. Det blev verkligen inget mästerverk, men man får inte ha så höga krav på sig själv.

Rekommenderar

Jag leker att jag är någon form av "skönhetsbloggare"! Det passar väl mig, eller?! Hehe, nej, kanske inte, men den här var så sjuuukt bra så jag bara måste dela med mig! En mirakelkur för torra vinterfötter. Compeed nattkräm gör verkligen underverk över en natt! Nu kan man med gott samvete slänga dom äckliga fotfilarna! Skönt för mig som tycker att fotfilar och fötter i allmänhet är ganska otrevliga!

Vi har varit ute i trädgården större delen av dagen och pulat med lite av varje. Jag känner mig lite extra kreativ just nu så barnen får stå ut med att hjälpa till att sandpappra och måla grejer. Dom är i ärlighetens namn inte till någon större nytta. Elian vill helst använda mitt senaste projekt som svärd och Vide stoppar sandpapper och allt han kommer över i munnen.


Elian är emellanåt väldigt bekymrad över alla små myror vi har på tomten. Ibland är som väldigt spännande och ska krypa på hans händer. Ibland är dom LIVSFARLIGA! Idag stötte han på en myra som tydligen uppträdde hotfullt. Elian löste det hela med att gå in och ta på sig Manges kängor. "Nu kan inte myran bita mig" så han nöjdt.

På eftermiddagen kom morfar och mostrarna Josse och Ullis på besök. Morfar hade gjort jordgubbstårta och i påsen hade han ett paket till Elian. Paketet innehöll till Elian stora förtjusning en radiostyrd bil. Inte ens tårtan kunde slita honom många minuter från bilen. Han åt upp jordgubbarna och återgick sedan till leken. Härligt!

Vill härmed presentera ett avslutat projekt. Jag känner mig mycket stolt då detta inte inträffar så ofta. Jag har kanske hur många påbörjade projekt som helst men dom som är helt färdiga är inte så många, ens om jag skulle räkna in hela livets projekt.

Jag har förevigat några av barnens kläder. Nåja, inte vet jag om det håller för evigt, men ett tag iallefallan. Jag tyckte det blev ganska fint. Jag har gjort kläderna hårda med hjälp av tapetklister. Sedan har jag helt enkelt målat och limmat upp dom på canvas. Bodyn är Vides och byxorna är ett par jeans som Elian hade när han var bebis.

Utveckling

Vide kan nu sätta sig upp själv ifrån liggande ställning. Underbara unge. Han följer efter mig eller Elian hela tiden. Om man öppnar toalettdörren sätter han fart som en raket. Det är något som är väldigt lockande där inne. Jag skulle gissa att det faktum att jag lyfter ut honom hela tiden ökar intresset. Att utforska omgivningen är ju viktigt men toalettborsten? Nej tack, där går min gräns!

Elian har till sist slutat med välling. Det var hög tid, ja vet. Vi har helt enkelt inte orkat ta tag i det. Vi såg framför oss att det skulle bli gnäll och gråt när han skulle sluta. Man måste ju välja ett tillfälle när man har ork att ta tag i det och det tillfället tycktes liksom inte vilja dyka upp. Men, härom morgonen hörde jag plötsligt mig själv säga "Va synd att din välling har tagit slut!" Ja, och sedan flöt det bara på. Vi pratade om att han är för stor för att dricka välling nu osv. "Jaha" sa han och sedan var det inget mer med det. Inte ett ljud varken på kvällarna eller mornarna. Ja, man undrar ju vad det var vi stressade upp oss för.
Det var likdant när han skulle sluta med napp. Han postade napparna till "napptrollet". Jag hade svårt att hålla tårarna borta (fråga mig inte varför) och var superstressad. Elian däremot var glad över den kassaapparat han fick av napptrollet och mer än så var det inte. Han fällde inte en tår. Nu minns han inte ens att han har haft napp. Han kallade nappen för "beppe" av någon anledning som vi aldrig riktigt förstått. Nu, när vi frågar vad han kallade den ser han ut som ett frågetecken. Det är tydligt att den största processen pågår i oss vuxna.

Oj, inte konstigt att det var så lugnt.

Matt i pälsen

Jag är minst sagt matt i pälsen idag efter gårdagens festligheter. Jag längtar till långa lisa men har inte orkat ta mig för något alls idag. Skit! Förr kunde jag uppskatta sådana här dagar, nu känns det bara som slöseri med tid. Men men, jag orkar inte göra något idag helt enkelt så det är bara att acceptera och vara tacksam för att Mange har varit ute med barnen så att jag har fått vara i fred och vara risig.
Jag ser fram emot att fira midsommar med familjen. Vi har som tradition att alla planerar varsin lek. Jag har inte en aning om vad jag ska ha för någon i år. Jag vill inte ha som klassiska "hoppa säck" och så. Ja, det tåls att funderas på! Tips mottages tacksamt!

familjen "von Trapp" har fått förstärkning

För några år sedan gav jag bort en date med min syster till en gammal vän när han fyllde 30 år. Idag är Saul "Sulan" Elians största idol, pappa till vår gudson Lykke, gudfar till Vide och en kär familjemedlem. Dessutom bidrar han med stor musikalitet till vår annars något haltande "familjen von Trapp"-repertoar.

// Cissi a.k.a The Matchmaker

Vi har haft en härlig dag på "Lisa". Mange och Elian satte motorn på båten och gav sig ut på en liten fisketur. Eftersom fiske är Manges stora intresse så kan ni ju gissa att han har sett fram emot att Elian ska bli gammal nog att följa med och på en tur, och idag var det äntligen dags. Elian fick sina två första gäddor och jag vet inte vem av dom som var stoltast. "Jag tror vi har en fiskare här!" sa Mange med lycka och stolthet i rösten när dom kom tillbaka!

När dom var borta passade Vide på att sova en stund i vagnen och det gav mig chansen att ge mig på ett nytt pyssel som jag har gått och tänkt på länge. Pilen växer som ogräs vid strandkanten och det kan man ju inte låta gå till spillo tänker jag. Det måste ju gå att göra massvis av fina grejer av dom raka, fina och böjbara pinnarna. Jag har i vanlig ordning ingen plan utan bara gör lite. Jag gillar att testa mig fram. Ofta blir det bara skräp av det men ibland kommer det faktiskt något jag gillar ut av mitt experimenterande. Oavsett vad så har jag roligt under tiden och det är ju ändå det viktigaste.

Jag böjde och flätade lite tills det blev...ja, en boll typ...och någon annan grej som jag tänker att man kan använda som blomstöd eller något. Glömde fota mitt alster men det kanske kommer! Känner jag mig rätt kommer det finnas en liten pilkreation i varje vrå inom kort.

Även lilla Vide njuter av att vara på ön. Härligt att tugga lite annat gräs än det gamla vanliga.

Loppisfynd

Titta va fin!! En ny plåtlåda att lägga till samlingen. Jag hittade den på "backluckeloppis" på Cupolen idag. Jag prutade ner den till 70 kronor och det var den väl värd. Jag tyckte extra mycket om den här för att den var ganska stor. Större än alla andra jag har. Den blir helt perfekt att lägga alla "hmmmvarskajagläggadenhärdå"-prylar i. Jag har ganska många sådana prylar ska erkännas. Små pysselprojekt och annat som samlas i högar här och var. Främst i köket så det är där den ska stå. Jag vågar inte gå så långt som att säga att alla högar kommer försvinna i och med den här lilla "låddan" men det kanske blir en mindre och "många bäckar små...". Eftersom Mange stör sig så enormt på mina små "samligar" så kan man nästan säga att det här är en present till honom ju. Jag är väl för gullig ändå. Köper presenter bara sådär!

Vattenlekparken

Vi fick till sist en härlig dag i vattenlekparken. Starten blev, som det så ofta blir med en treåring, inte riktigt som jag hade tänkt mig. Trots borde ha en av-och påknapp. "Nu ska vi göra något kul, då stänger vi av trotset och skyndar oss iväg". Eller, "nu har vi gott om tid, alla är mätta och utvilade. Då kan vi slå på trotset en stund". Ja, det vore väldigt behändigt. Jag skulle förmodligen trycka på "på"-knappen både nu och då...Jo, säkert!! Ja, hur som helst så finns det ju som bekant ingen knapp och idag när vi skulle iväg på vår utflykt bestämde sig Elian för att göra tvärt emot. Till sist rann det liksom över för mig och även jag förvandlades till ett barn i treårsåldern. Jag behöver kanske inte tillägga att det inte löste någonting. Alla "då går jag utan dig" och "gör som du vill, jag ska iallafall åka iväg och ha roligt!!" föll liksom inte i god gjord. Jag vet att jag inte är ensam om att ta till hot ibland när att jag inte orkar diskutera men det ger sällan något är min erfarenhet. Ändå gör jag det. Märkligt!
Efter ett tag kom Elian iallafall fram till mig och sa "mamma, jag vill att vi ska vara sams istället" "Åh, va bra" sa jag med vänlig och lättad stämma. "Gå upp och ta av dig pyjamasen då så kommer jag och hjälper dig med tänderna." "Det kommer jag ALDRIG att göra" kom svaret. Mmm...vi kom iväg till sist iallafall, och roligt var det!!

Mange är i Stockholm med jobbet idag. Lustiga husets speglar visar att det inte bara är Vide som har likheter med otäckingar. Det är tydligt varifrån hans skräckdrag kommer (för det kommer självklart inte ifrån mig). På pricken likt Gollum. Det går heller inte att förneka likheten med Edvard Munch´s "Skriet". Det är ett spännande liv jag lever. Gollum, grudgebarnet och en treåring...Ett upplägg för en riktig rysare!

//Cissi

Brandman eller strippa?

Vi var ute på en promenad igår! Vi gick till en lekpark som vi inte har varit i förut. Där fanns, till Manges stora glädje, en...ja, vad ska man kalla det? Strippåle? Brandmansstång?....Ja, en stång av något slag! En bild säger mer än tusen ord sägs det... I det här fallet stämmer det nog! Är det en brandmansutryckning eller en stripdans på gång? Ja, det är frågan!

Nu är frukosten avklarad. Mange har åkt till jobbet och vi ska packa ihop oss och besöka den nya vattenlekparken i Valla. Vide mår mycket bättre idag!

Nyvakna killar myser/brottas i sängen innan frukost.

Sol i sinne, sol inne

Det faktum att vi nu har en liten trädgård att påta i gör att jag kan titta ut på regnet utan att tjura ihop. Jag ser plötsligt vinningen i regnet. Det växer så att det knakar i krukor och rabatter. Som Sune´s pappa skulle ha sagt, "sol i sinne, sol inne". Ja, faktiskt...regnet ute ger mig sol i sinne och således också inne.

Tänka sig, tiderna förändras!