Utveckling

Vide kan nu sätta sig upp själv ifrån liggande ställning. Underbara unge. Han följer efter mig eller Elian hela tiden. Om man öppnar toalettdörren sätter han fart som en raket. Det är något som är väldigt lockande där inne. Jag skulle gissa att det faktum att jag lyfter ut honom hela tiden ökar intresset. Att utforska omgivningen är ju viktigt men toalettborsten? Nej tack, där går min gräns!

Elian har till sist slutat med välling. Det var hög tid, ja vet. Vi har helt enkelt inte orkat ta tag i det. Vi såg framför oss att det skulle bli gnäll och gråt när han skulle sluta. Man måste ju välja ett tillfälle när man har ork att ta tag i det och det tillfället tycktes liksom inte vilja dyka upp. Men, härom morgonen hörde jag plötsligt mig själv säga "Va synd att din välling har tagit slut!" Ja, och sedan flöt det bara på. Vi pratade om att han är för stor för att dricka välling nu osv. "Jaha" sa han och sedan var det inget mer med det. Inte ett ljud varken på kvällarna eller mornarna. Ja, man undrar ju vad det var vi stressade upp oss för.
Det var likdant när han skulle sluta med napp. Han postade napparna till "napptrollet". Jag hade svårt att hålla tårarna borta (fråga mig inte varför) och var superstressad. Elian däremot var glad över den kassaapparat han fick av napptrollet och mer än så var det inte. Han fällde inte en tår. Nu minns han inte ens att han har haft napp. Han kallade nappen för "beppe" av någon anledning som vi aldrig riktigt förstått. Nu, när vi frågar vad han kallade den ser han ut som ett frågetecken. Det är tydligt att den största processen pågår i oss vuxna.

Oj, inte konstigt att det var så lugnt.