Jag vill använda hjärnan goddammit

Det har varit en seg dag! Skönt väder och allt men det är fan inte roligt att vara föräldra"ledig" alltid. Det blir om sanningen ska fram rätt tröttsamt att bara umgås med barnen hela dagarna. Det har ,som ni säkert förstår, inget med min kärlek till dom att göra. Jag blir bara så sjukt trött på att aldrig få bestämma själv. "Nej, nu mina små hjärtan, nu ska mamma läsa en bok så nu får ni fixa maten själva". Eller "Lek själva en stund, jag ska ringa ett samtal och prata länge utan att bli störd". Nej, det händer ju liksom inte! Att ägna sig åt sådant som människor under 4 år vill ägna sig åt kan ju vara mysigt en stund. Men nu har jag gjort det varje dag, utan längre undantag än några timmar här och där, sedan i november! Fattar ni hur länge det är?? Jag borde fan få något pris!! Jag var ju hemma innan dess också men då gick Elian på dagis och det är STOR skillnad på att vara hemma med en bebis och att vara hemma med en 3-åring OCH en bebis! Jaja, det är mitt jobb som mamma hit och dit! SJÄLVKLART! Och jag gör det också, den största delen av tiden med glädje. Men som sagt, ibland blir man bara trött. Jag längtar efter att få gå till jobbet, göra mitt jobb och sedan gå hem. Att få byta miljö på dagarna. Att få diskutera och utvecklas tillsammans med andra vuxna. Ja, ni förstår kanske. Jag längtar efter att få komma hem till mina barn efter en dag på jobbet och faktiskt uppskatta att sitta på golvet i lekrummet och leka i flera timmar. Det finns ju såklart dom som förstår att uppskatta att vara hemma med sina barn under lång tid. En del är ju hemma i flera år! Kul för dom säger jag, men jag är inte en sådan. Jag älskar mina barn mer än livet men jag behöver mer stimulans än så helt enkelt.
Jag vill använda hjärnan goddammit!!

Så, nu har jag gnällt färdigt för den här gången. Tack för att ni lyssnade. Det är ju inte lång tid kvar tills Mange har semeter och sedan är det ju dags för mig att börja jobba igen. Då kommer jag garanterat sakna och se tillbaka på den här tiden som underbar och ovärderlig. För det är den såklart, men stundvis väldigt jobbig också!

Ibland kommer jag dock på pyssel som både barnen och jag kan ha glädje av. Idag flätade jag lite pil som jag hade tagit med mig från "Lisa". Elian skalade pinnar, Vide tuggade på pinnar och jag flätade...eller vad man nu ska kalla det. Det blev verkligen inget mästerverk, men man får inte ha så höga krav på sig själv.