Vattenlekparken

Vi fick till sist en härlig dag i vattenlekparken. Starten blev, som det så ofta blir med en treåring, inte riktigt som jag hade tänkt mig. Trots borde ha en av-och påknapp. "Nu ska vi göra något kul, då stänger vi av trotset och skyndar oss iväg". Eller, "nu har vi gott om tid, alla är mätta och utvilade. Då kan vi slå på trotset en stund". Ja, det vore väldigt behändigt. Jag skulle förmodligen trycka på "på"-knappen både nu och då...Jo, säkert!! Ja, hur som helst så finns det ju som bekant ingen knapp och idag när vi skulle iväg på vår utflykt bestämde sig Elian för att göra tvärt emot. Till sist rann det liksom över för mig och även jag förvandlades till ett barn i treårsåldern. Jag behöver kanske inte tillägga att det inte löste någonting. Alla "då går jag utan dig" och "gör som du vill, jag ska iallafall åka iväg och ha roligt!!" föll liksom inte i god gjord. Jag vet att jag inte är ensam om att ta till hot ibland när att jag inte orkar diskutera men det ger sällan något är min erfarenhet. Ändå gör jag det. Märkligt!
Efter ett tag kom Elian iallafall fram till mig och sa "mamma, jag vill att vi ska vara sams istället" "Åh, va bra" sa jag med vänlig och lättad stämma. "Gå upp och ta av dig pyjamasen då så kommer jag och hjälper dig med tänderna." "Det kommer jag ALDRIG att göra" kom svaret. Mmm...vi kom iväg till sist iallafall, och roligt var det!!

Mange är i Stockholm med jobbet idag. Lustiga husets speglar visar att det inte bara är Vide som har likheter med otäckingar. Det är tydligt varifrån hans skräckdrag kommer (för det kommer självklart inte ifrån mig). På pricken likt Gollum. Det går heller inte att förneka likheten med Edvard Munch´s "Skriet". Det är ett spännande liv jag lever. Gollum, grudgebarnet och en treåring...Ett upplägg för en riktig rysare!

//Cissi