Har liksom tappat bloggstinget lite granna. Det snurrar på fort just för tillfället och det blir liksom inget utrymme över till bloggande. Man tänker att det kanske borde vara när det händer mycket som man har som mest att blogga om men icke. Idag började vi i alla fall inskolningen på dagis med Elian. Han har ju gått på dagis innan och är en allmänt social och trygg kille så det blev som väntat inga problem. I morgon lämnar vi på morgonen och hämtar innan lunch. Det finns liksom ingen mening med att jag ska sitta där på en bänk och glo, han märker ändå inte att jag är där utan går helt upp i allt utforskande av nya gömmor, saker och kompisar. Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det är att vi äntligen får återgå till lite mer "vanliga" rutiner. Visst har det varit skönt att slippa passa tider osv men nu får det vara nog. Elian är en riktig "dagiskille" och han kommer nog trivas jättebra. Den första kvarten vi var där sa han inte ett ljud utan gick bara runt och kollade och pillade på allt men sedan satte han fart både på benen och stämbanden. "Imogon när jag kommer till dagis ska inte jag prata" sa han när vi gick där ifrån. Ja, lycka till med det vännen tänker jag. Att vara tyst är inte hans specialitet!
Vide är en väldigt spännande kille nu. Han ägnar dagarna åt att banka och slå på dvd´n, pilla på kontakterna, stå vid fönstret och pilla i blomkrukorna och banka på rutorna, öppna och stänga alla skåp och lådor (han stänger självklart först EFTER att han har dragit ut allt som finns i dom) osv osv. Jag tackar för att han har varit en lugn och glad kille och hänger mig med skräckblandad förjusning åt dom nya tiderna. Glad är han fortfarande, men lugn? Nej, inte det minsta! Han fyller 1 år på fredag och kan säga mamma, pappa och titta...ja, och så kan han skrika som delfin också såklart. Det är den färdighet han använder sig mest av.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar