Nej, nu får det bli skärpning!

Jag drabbades av någon form av prestationsångest av att blogga. Det känns som att man måste ha något VIKTIGT att skriva om när andra kan läsa. Det var ju inte alls meningen. Planen var ju att det här skulle vara ett sätt för oss att minnas barnens utveckling. Alla olika faser dom går igenom. Allt dom säger och gör. Ett sätt för dom att senare kunna läsa om hur dom var och vad dom gjorde när dom var små. Det är viktigt nog!! Så, nu får det bli skärpning! Vi får se hur länge det håller i sig! (Jag har dessutom lyckats skapa nån länk till facebook så att alla våra inlägg i bloggen automatiskt kommer upp där, och nu vet jag inte hur jag tar bort det. Skit! Om någon vänlig själv vill upplysa mig om hur man gör tas tips emot tacksamt. Tror det var genom bloglovin på nåt sätt.)

Idag var vi i Valla med Lotta, Malte och Viggo. Det var som vanligt uppskattat både av barnen och mig. Jag gissar att Linkans alla skolor hade valt att ha någon form av avslutning där för det var packat med barn i alla åldrar. Inga problem för Elian som är på och pratar med alla. Han stod många gånger i den långa, långa kön till linbanan, eller som han säger, tulpanbanan,(...hmm...vet inte varför). Innan han skulle hoppa på sista gången tog han av sig kepsen och sa: Nej, mamma, jag vill inte ha kepsen. Jag tycker om att känna vinden i håret. Underbara unge! Efter lek och lunch i "lillvalla" som det hette förr, så begav vi oss till kaninerna och hönsen. Vi hade förberett oss med morötter och knäckebröd. Elian var lite besviken när han inte fick bära kaninerna men det gick fort över.

Vide, underbara Vide. Jag förstår inte hur den här tiden med båda barnen hemma hade sett ut om inte han hade varit den han är. Han är ALLTID glad. ALLTID! Han gnäller knappt när han är hungrig. Idag när vi kom hem var blöjan så full av kiss så både body och byxor var blöta. Men han var lika glad för det. Han pratar numera klickspråk. Han klickar och smackar åt allt. Klappa händerna gör han också ofta och gärna, både på eget initiativ och på beställning. Elian hjälper mig att hålla koll på honom här hemma när han utforskar lägenheten. Att hänga i gardinerna eller slicka på kontakterna är kul tycker Vide men då säger Elian ifrån. Jajjemensan, "ajaj Vide" både nu och då! Dom är ett riktigt radarpar och har redan mycket kul ihop.

Vi har som kvällsrutin att sitta i lekrummet och spela och sjunga några sånger innan det är dags för sängen. Ja, jag vet. Lite nördigt och kanske en gnutta frikyrkligt men va fan. Jag tycker att det är viktigt med musik och vill gärna ge dom en chans att utforska och glädjas i musiken. Det vore underbart om dom ville spela något instrument när dom blir äldre. Än så länge är det jag som klinkar på gitarren och grabbarna, inklusive Mange, spelar percussion eller munspel. Just för tillfället är Elians favoritintrument en leksakssåg som han drar emot en dammsugarslang. Ja, så där sitter vi hela familjen (med alla fönsterstängda så att ingen ska höra) och spelar och ylar likt familjen "von Trapp"! Hehe...töntigt, men kul. Iallafall nästan jämt!

Cissi