Min bebis är inte längre en bebis

Herregud vad tiden går går fort! Kl 10 i fredags för 1 år sedan låg jag på en sjukhussäng på väg in på operation! Vi skulle äntligen få träffa våran Vide! Mange fick gå i väg och ta på sig gröna operationskläder och när han kom tillbaka in i rummet öppnade han givetvis dörren med ryggen och höll armarna sträckta upp i luften likt en kirurg som skrubbat sig steril inför ett ingrepp! Tack och lov var det inte Mange som hjälpte lilla Vide till världen men ut kom han och efter att ha genomgått båda typerna av förlossning kan jag utan tvekan säga att kejsarsnitt is "da shit!" Jag kommer aldrig mer föda barn genom pyttelilla hålet. Förmodligen inte genom något annat hål heller för den delen!
1 år har han hunnit bli redan lilla Videung! 1 år av total, vilkorslös och obegränsad kärlek!

Dagis och delfinskrik

Har liksom tappat bloggstinget lite granna. Det snurrar på fort just för tillfället och det blir liksom inget utrymme över till bloggande. Man tänker att det kanske borde vara när det händer mycket som man har som mest att blogga om men icke. Idag började vi i alla fall inskolningen på dagis med Elian. Han har ju gått på dagis innan och är en allmänt social och trygg kille så det blev som väntat inga problem. I morgon lämnar vi på morgonen och hämtar innan lunch. Det finns liksom ingen mening med att jag ska sitta där på en bänk och glo, han märker ändå inte att jag är där utan går helt upp i allt utforskande av nya gömmor, saker och kompisar. Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det är att vi äntligen får återgå till lite mer "vanliga" rutiner. Visst har det varit skönt att slippa passa tider osv men nu får det vara nog. Elian är en riktig "dagiskille" och han kommer nog trivas jättebra. Den första kvarten vi var där sa han inte ett ljud utan gick bara runt och kollade och pillade på allt men sedan satte han fart både på benen och stämbanden. "Imogon när jag kommer till dagis ska inte jag prata" sa han när vi gick där ifrån. Ja, lycka till med det vännen tänker jag. Att vara tyst är inte hans specialitet!

Vide är en väldigt spännande kille nu. Han ägnar dagarna åt att banka och slå på dvd´n, pilla på kontakterna, stå vid fönstret och pilla i blomkrukorna och banka på rutorna, öppna och stänga alla skåp och lådor (han stänger självklart först EFTER att han har dragit ut allt som finns i dom) osv osv. Jag tackar för att han har varit en lugn och glad kille och hänger mig med skräckblandad förjusning åt dom nya tiderna. Glad är han fortfarande, men lugn? Nej, inte det minsta! Han fyller 1 år på fredag och kan säga mamma, pappa och titta...ja, och så kan han skrika som delfin också såklart. Det är den färdighet han använder sig mest av.

Organfynd

Herregud vad tiden går fort. Jag har så mycket att berätta att jag liksom inte mäktar med. Vet inte vart jag ska börja så jag väljer att inte börja alls, idag i alla fall. Nu låter det förstås som att det har hänt något alldeles extra vilket egentligen inte är fallet men lite har vi allt hunnit med på semestern. Men, det får bli en annan dag som sagt!
Idag vill jag visa upp ett fynd Magda och jag gjorde i skogen idag. Vi var i skogen för att plocka svamp och plötsligt dyker detta upp!!

NASTY!!!! Vad är det för något? Vi petade på det med pinnar vilket oroar Magda lite nu. Hon tror att det är ett mänskligt organ och hon insåg för sent att vårt dna nu finns på pinnarna vi petade med. Ja, så nu står vi väl inför polisförhör förstås.
Jag kan inte sluta titta på bilden. Något organ av något slag ser det ut som... Vidrigt!! Jag känner ett stort behov av att få veta vad det är!!
När jag inte trillar över organ i skogen ägnar jag regniga dagara åt att planera olika pysselprojekt. Idag har jag spraymålat ett gammalt förnster som förhoppningsvis ska bli något fint till sist. Kreativiteten sprutar för tillfället men mina barn har dessvärre väldigt liten förståelse för detta och vill inte alls stå och titta när mamma blir uppslukad i någon färgpyts eller en kasse med tyger. Kräk!

Mange har en ny flickvän och vi har beslutat att inte äta vår prickiga korv

Den lilla grisen har likt många andra grisar före honom blivit en prickig korv. Han är söt så man vill äta upp honom men vi har tagit beslutet att låta bli. Vi vill ha honom kvar ett tag till! Vi gissar att "tredagarsfeber" är vad som drabbat honom. Idag har han iallefallan varit i princip feberfri (men helt prickig på hela kroppen).

Herregud vad degig man blir i hjärnan av värmen. Idag kom Mange och Elian hem från Maxi med en bordsfläkt. "Den här ska följa mig vart jag går" sa Mange och flyttade med sig den från rum till rum. Eller rättare sagt, jagade barnen med fläkten och stack då och då in huvudet för att få sig ett "blow" av sin nya flickvän Melissa..(förlåt, jag var tvungen. Jag skyller på värmen.)

Manges nya flickvän, Melissa Bordsfläkt

värmeslag

Nu är den lilla grisen också sjuk! Han hade nästan 40 graders feber i natt. Likt en kamelont anpassar han temeraturen efter omgivningen. Ja, för vi har nog runt 40 grader inne här hemma! Helt galet! Det är ju härligt med sol och värme men INTE när man har sjuka barn. Svetten lackar och barnen gnäller. Vi tog en omväg till Maxi idag bara för att få njuta av den svalkande ac:n en stund extra. Väl där gick vi lugnt utan stress och njöt av svalkan. Jag kom på mig själv med att gnola på en gammal kyrkolåt med en för dagen ny text, "Maxi is a wonderful place, filled with glory and grace..."

Elian har utvecklats till en person som är i det närmaste omöjlig att komma överens med. Vi känner inte igen honom. Han är sur och arg och lyssnar inte alls. Kastar grejer och provocerar hela tiden. Jag som tyckte att han hade lugnat sig och att den här trotsfasen hade börjat plana ut. Men, det är väl inte så konstigt kanske med extrem värme ute som inne och dessutom lite extra värmepåslag inifrån. Det vore en lögn att säga att inte värmen även påverkar Manges och mitt humör. Jag fick nästan panik när jag skulle läsa saga för Elian och han ville ligga nära. Jag hotade till sist med att inte läsa någon saga om han inte flyttade på sig. Stackars liten, vill ligga nära och mysa och blir hotad precis innan han ska sova. Han flyttade i alla fall några centimeter till sist och dagen fick ett bra avslut. Innan vi skulle läsa sagan tog jag tempen på Elian. När jag hade stoppat in termometern i rumpan gick det någon minut, sedan sa han "Får du någon fisk?" Hehe, söt!!

Tänk att få den här på kroken/tempen!

Utveckling: Vide kryper nu. Han har krålat fram sista tiden men härom dagen kröp han på riktigt och nu övergår han mer och mer från krål till kryp.

Min gris har blivit sjuk

Nu har Elian fått feber! SKIIIIIT! Vi som ska på semester på måndag. Hoppas, hoppas att han hinner tillfriskna tills dess. Det är ju iofs flera dagar tills dess så det är säkert lugnt. Jag är mer orolig att Vide ska smittas och bli sjuk till på måndag. Men men, sådant är ju småbarnslivet. Det hör ju liksom till att inget ska bli som man har tänkt sig! Vi får se till att kurera honom så gått det går och försöka hålla grabbarna i från varandra. Hur nu det ska gå till!

Jag har haft ett par helt underbara dagar på Landsnäs! Tänk vad det kan göra för själen att bara få koppla av lite utan barn och måsten. På alla frågor om vad vi ska göra, vad vi ska äta osv har jag bara svarat "jag bara följer med". Jag har inte fattat ett enda beslut utan bara njutit och hängt på. Skönt att få slippa bestämma och planera hela tiden. Beatas stuga heter Turkiet och bjuder in till total avkoppling. Nu för tiden finns det vatten och el men vi kissar fortfarande i det fria och bajsar på dasset utan dörr. Jag gillar det kravlösa. Hemma i vardagen har jag alltid kontroll men på Landsnäs tar man dagen som den kommer och allt är bara som det är. Det är otroligt befriande! Vi tog båten ut till en ö för att sola och bada. Sommen är en klarvattensjö med helt underbart vatten. 23 grader i vattnet är alldeles lagom. Vi tog en sväng med båten in till byn och åt lunch och gick på loppis. Jag fyndade en knoppbräda vilket var en av de saker som jag hade hoppats på att hitta på loppis i år! (Kanske visar jag upp den när den har funnit sig till rätta här hemma.) Jag lyckades också samla ihop en hel hög med drivved som kanske såsmåningom kan bli något vackert. Eller inte! Det är egentligen inte det vikiga. Jag älskar att gå runt och rota och se vad för skatter jag kan hitta vid strandkanten.
Jag tog Beata med mig som skydd mot eventuella ormar. Deras närvaro är det enda som grumlar härligheten. Framförallt så här i början på sommaren hoppar hjärtat så fort ett löv fladdrar i vinden och ögonen blir så ansträngda av att söka av terrängen efter potentiella ormhot att dom till sist skakar. Beata är minst lika rädd som jag så hon utgör inget större skydd vid ett eventuellt angrepp men det känns ändå skönt att ha någonvid sin sida.

Vi har druckit vin och bubblat hela dagarna och jag kom hem stärkt och redo för nya äventyr med familjen. Idag tar vi en tur till långa lisa. Hoppas det inte är så mycket mygg!