Inte visste jag att jag hade sådana talanger.

Titta vad jag har ryckt upp ur vårt trädgårdsland idag. En rädisa! Som jag har odalt, SJÄLV!!Hade jag vetat att jag var så vansinningt bra på att odla grönsaker så hade jag slutat åka till Ica Maxi för länge sedan. Och den var till och med god!

Ja, detta underverk har jag alltså lyckats driva upp trots att jag allt som oftast inte vattnar alls och när jag väl vattnar lyckas jag spola bort all jord runt själva roten, som jag antar är det som sedan blir självaste rädisan. Jag måste efter varje vattning liksom trycka ner dom i jorden på nytt då allihopa ligger och guppar på ytan. Trots detta, drev jag alltså ändå upp denna vackra skapelse. Nu finns inga gränser! Hädanefter kan vi sätta matpengarna direkt in på sparkontot! Detta skulle ju faktiskt kunna innebära att det, inom en inte allt för avlägsen framtid, faktiskt finns pengar på det kontot. Det skulle ju vara en ny och spännande känsla.

Nu när jag ändå är inne på matprat vill jag passa på att utfärda en varning. Vi var hos Magda och Jerry på förmiddagen och blev sena hem till lunch. Därför beslutade jag att laga något riktigt snabbt. Det är nämligen inte bara jag i den här familjen som har vissa problem med humöret när blodsockret blir för lågt. När "matklockan" ringer krävs mat omedelbart för att förhindra världskrig. Jag sprang in en snabbis på affären och ryckte åt mig en av Keldas färdiga pastasåser. "Parmesan och skinka" kan ju inte smaka illa tänkte jag i min enfald. Alltså, ärligt talat!!??? För det första luktade det så illa när jag öppnade förpackningen att jag inte ens förstod att det kom därifrån. Jag gick och sniffade överallt efter källan till stanken innan jag insåg att det var "en väl avvägd blandning av parmesan, cheddar, vitlök och svartpeppar" som luktade. Men, nöden har som bekant ingen lag. Det var bara att servera. Som tur var hade jag stekt en haloumi till och det blev också den som till sist fick fylla tomrummet i våra magar. Jag varnar er därför!! Köp den inte!

Jag för min del, behöver ju inte oroa mig för att råka ut för något liknande igen, nu när vi är självförsörjande.

Jag har blivit biten, igen!

Det kliar i kroppen av pyssellusta. Jag hittade den här påbörjade sjalen i en påse så nu är jag biten av "virkdjävulen" igen. Det händer då och då att han biter mig, men effekten av bettet brukar dessvärre gå över ganska fort, därav alla oavslutade små virk- och stickprojekt. Det gäller egentligen alla projekt jag tar mig för. Jag är (tror jag har sagt det tidigare) värdelös på att slutföra! Det måste gå fort, annars sluter dom sig snabbt till de andra "jag gör färdigt det här en annan dag, ska bara göra det här först"-projekten som ligger och skräpar här och var i huset. Vi får väl se om jag blir klar med sjalen den här gången. Jag älskar den ljusgula färgen (finare än den ser ut på bilden) och tänker att den vore kanon till en ljus jeansjacka. Så, om jag nu blir färdig innan vintern kommer så får jag nog lov att gå och köpa mig en jeansjacka också. Den gamla måste ha krymt i tvätten. Konstigt!!

Midsommar 2010 & Utveckling

Är alldeles för trött för att blogga egentligen så härliga midsommar 2010, eller iaf delar av den, får presenteras i bildform!

Utveckling: Det har hänt en del med Vide dom senaste dagarna. Det händer ju självklart mycket hela tiden men just nu går det lite extra fort. Han ställde sig upp vid vardagsrumsbordet själv för första gången härom dagen. Han säger "mamma" och "titta". Han blir mer och mer rörlig och tar ut svängarna mer och mer. Det är med andra ord snart slut på friden.

Elian där emot har lugnat sig avsevärt. Vi har ju haft en lite tuff period ett tag med mycket trots och så. Nu är han mycket lugnare (fast man vågar knappt säga det högt av rädsla för att det då ska vända tillbaka igen). Han är gosig, sitter gärna i knäet och vill vara nära. Helt underbart!

Varning för vuxentandkräm

När det är soligt känns det plötsligt okej att äta glass varje dag. Vi är ju annars lite noga med "sötsakerna". (När det gäller Elian. Själva kan vi moffa i oss hur som helst när barnen inte ser.) Elian är snart 3,5 år och har aldrig ätit godis. Vi tycker inte att det finns någon anledning att introducera något som han inte efterfrågar, och hittills har det funkat. Men, som sagt, sol=glass! Elian gillar chokladglass. Häromdagen fick han en Nogger mint! En ganska god glass tycker jag. Elian undrar dock varför dom har sprutat in "vuxentandkräm" innanför chokladen. Det gillar han INTE!

Jag vill använda hjärnan goddammit

Det har varit en seg dag! Skönt väder och allt men det är fan inte roligt att vara föräldra"ledig" alltid. Det blir om sanningen ska fram rätt tröttsamt att bara umgås med barnen hela dagarna. Det har ,som ni säkert förstår, inget med min kärlek till dom att göra. Jag blir bara så sjukt trött på att aldrig få bestämma själv. "Nej, nu mina små hjärtan, nu ska mamma läsa en bok så nu får ni fixa maten själva". Eller "Lek själva en stund, jag ska ringa ett samtal och prata länge utan att bli störd". Nej, det händer ju liksom inte! Att ägna sig åt sådant som människor under 4 år vill ägna sig åt kan ju vara mysigt en stund. Men nu har jag gjort det varje dag, utan längre undantag än några timmar här och där, sedan i november! Fattar ni hur länge det är?? Jag borde fan få något pris!! Jag var ju hemma innan dess också men då gick Elian på dagis och det är STOR skillnad på att vara hemma med en bebis och att vara hemma med en 3-åring OCH en bebis! Jaja, det är mitt jobb som mamma hit och dit! SJÄLVKLART! Och jag gör det också, den största delen av tiden med glädje. Men som sagt, ibland blir man bara trött. Jag längtar efter att få gå till jobbet, göra mitt jobb och sedan gå hem. Att få byta miljö på dagarna. Att få diskutera och utvecklas tillsammans med andra vuxna. Ja, ni förstår kanske. Jag längtar efter att få komma hem till mina barn efter en dag på jobbet och faktiskt uppskatta att sitta på golvet i lekrummet och leka i flera timmar. Det finns ju såklart dom som förstår att uppskatta att vara hemma med sina barn under lång tid. En del är ju hemma i flera år! Kul för dom säger jag, men jag är inte en sådan. Jag älskar mina barn mer än livet men jag behöver mer stimulans än så helt enkelt.
Jag vill använda hjärnan goddammit!!

Så, nu har jag gnällt färdigt för den här gången. Tack för att ni lyssnade. Det är ju inte lång tid kvar tills Mange har semeter och sedan är det ju dags för mig att börja jobba igen. Då kommer jag garanterat sakna och se tillbaka på den här tiden som underbar och ovärderlig. För det är den såklart, men stundvis väldigt jobbig också!

Ibland kommer jag dock på pyssel som både barnen och jag kan ha glädje av. Idag flätade jag lite pil som jag hade tagit med mig från "Lisa". Elian skalade pinnar, Vide tuggade på pinnar och jag flätade...eller vad man nu ska kalla det. Det blev verkligen inget mästerverk, men man får inte ha så höga krav på sig själv.

Rekommenderar

Jag leker att jag är någon form av "skönhetsbloggare"! Det passar väl mig, eller?! Hehe, nej, kanske inte, men den här var så sjuuukt bra så jag bara måste dela med mig! En mirakelkur för torra vinterfötter. Compeed nattkräm gör verkligen underverk över en natt! Nu kan man med gott samvete slänga dom äckliga fotfilarna! Skönt för mig som tycker att fotfilar och fötter i allmänhet är ganska otrevliga!

Vi har varit ute i trädgården större delen av dagen och pulat med lite av varje. Jag känner mig lite extra kreativ just nu så barnen får stå ut med att hjälpa till att sandpappra och måla grejer. Dom är i ärlighetens namn inte till någon större nytta. Elian vill helst använda mitt senaste projekt som svärd och Vide stoppar sandpapper och allt han kommer över i munnen.


Elian är emellanåt väldigt bekymrad över alla små myror vi har på tomten. Ibland är som väldigt spännande och ska krypa på hans händer. Ibland är dom LIVSFARLIGA! Idag stötte han på en myra som tydligen uppträdde hotfullt. Elian löste det hela med att gå in och ta på sig Manges kängor. "Nu kan inte myran bita mig" så han nöjdt.

På eftermiddagen kom morfar och mostrarna Josse och Ullis på besök. Morfar hade gjort jordgubbstårta och i påsen hade han ett paket till Elian. Paketet innehöll till Elian stora förtjusning en radiostyrd bil. Inte ens tårtan kunde slita honom många minuter från bilen. Han åt upp jordgubbarna och återgick sedan till leken. Härligt!

Vill härmed presentera ett avslutat projekt. Jag känner mig mycket stolt då detta inte inträffar så ofta. Jag har kanske hur många påbörjade projekt som helst men dom som är helt färdiga är inte så många, ens om jag skulle räkna in hela livets projekt.

Jag har förevigat några av barnens kläder. Nåja, inte vet jag om det håller för evigt, men ett tag iallefallan. Jag tyckte det blev ganska fint. Jag har gjort kläderna hårda med hjälp av tapetklister. Sedan har jag helt enkelt målat och limmat upp dom på canvas. Bodyn är Vides och byxorna är ett par jeans som Elian hade när han var bebis.

Utveckling

Vide kan nu sätta sig upp själv ifrån liggande ställning. Underbara unge. Han följer efter mig eller Elian hela tiden. Om man öppnar toalettdörren sätter han fart som en raket. Det är något som är väldigt lockande där inne. Jag skulle gissa att det faktum att jag lyfter ut honom hela tiden ökar intresset. Att utforska omgivningen är ju viktigt men toalettborsten? Nej tack, där går min gräns!

Elian har till sist slutat med välling. Det var hög tid, ja vet. Vi har helt enkelt inte orkat ta tag i det. Vi såg framför oss att det skulle bli gnäll och gråt när han skulle sluta. Man måste ju välja ett tillfälle när man har ork att ta tag i det och det tillfället tycktes liksom inte vilja dyka upp. Men, härom morgonen hörde jag plötsligt mig själv säga "Va synd att din välling har tagit slut!" Ja, och sedan flöt det bara på. Vi pratade om att han är för stor för att dricka välling nu osv. "Jaha" sa han och sedan var det inget mer med det. Inte ett ljud varken på kvällarna eller mornarna. Ja, man undrar ju vad det var vi stressade upp oss för.
Det var likdant när han skulle sluta med napp. Han postade napparna till "napptrollet". Jag hade svårt att hålla tårarna borta (fråga mig inte varför) och var superstressad. Elian däremot var glad över den kassaapparat han fick av napptrollet och mer än så var det inte. Han fällde inte en tår. Nu minns han inte ens att han har haft napp. Han kallade nappen för "beppe" av någon anledning som vi aldrig riktigt förstått. Nu, när vi frågar vad han kallade den ser han ut som ett frågetecken. Det är tydligt att den största processen pågår i oss vuxna.

Oj, inte konstigt att det var så lugnt.

Matt i pälsen

Jag är minst sagt matt i pälsen idag efter gårdagens festligheter. Jag längtar till långa lisa men har inte orkat ta mig för något alls idag. Skit! Förr kunde jag uppskatta sådana här dagar, nu känns det bara som slöseri med tid. Men men, jag orkar inte göra något idag helt enkelt så det är bara att acceptera och vara tacksam för att Mange har varit ute med barnen så att jag har fått vara i fred och vara risig.
Jag ser fram emot att fira midsommar med familjen. Vi har som tradition att alla planerar varsin lek. Jag har inte en aning om vad jag ska ha för någon i år. Jag vill inte ha som klassiska "hoppa säck" och så. Ja, det tåls att funderas på! Tips mottages tacksamt!

familjen "von Trapp" har fått förstärkning

För några år sedan gav jag bort en date med min syster till en gammal vän när han fyllde 30 år. Idag är Saul "Sulan" Elians största idol, pappa till vår gudson Lykke, gudfar till Vide och en kär familjemedlem. Dessutom bidrar han med stor musikalitet till vår annars något haltande "familjen von Trapp"-repertoar.

// Cissi a.k.a The Matchmaker

Vi har haft en härlig dag på "Lisa". Mange och Elian satte motorn på båten och gav sig ut på en liten fisketur. Eftersom fiske är Manges stora intresse så kan ni ju gissa att han har sett fram emot att Elian ska bli gammal nog att följa med och på en tur, och idag var det äntligen dags. Elian fick sina två första gäddor och jag vet inte vem av dom som var stoltast. "Jag tror vi har en fiskare här!" sa Mange med lycka och stolthet i rösten när dom kom tillbaka!

När dom var borta passade Vide på att sova en stund i vagnen och det gav mig chansen att ge mig på ett nytt pyssel som jag har gått och tänkt på länge. Pilen växer som ogräs vid strandkanten och det kan man ju inte låta gå till spillo tänker jag. Det måste ju gå att göra massvis av fina grejer av dom raka, fina och böjbara pinnarna. Jag har i vanlig ordning ingen plan utan bara gör lite. Jag gillar att testa mig fram. Ofta blir det bara skräp av det men ibland kommer det faktiskt något jag gillar ut av mitt experimenterande. Oavsett vad så har jag roligt under tiden och det är ju ändå det viktigaste.

Jag böjde och flätade lite tills det blev...ja, en boll typ...och någon annan grej som jag tänker att man kan använda som blomstöd eller något. Glömde fota mitt alster men det kanske kommer! Känner jag mig rätt kommer det finnas en liten pilkreation i varje vrå inom kort.

Även lilla Vide njuter av att vara på ön. Härligt att tugga lite annat gräs än det gamla vanliga.

Loppisfynd

Titta va fin!! En ny plåtlåda att lägga till samlingen. Jag hittade den på "backluckeloppis" på Cupolen idag. Jag prutade ner den till 70 kronor och det var den väl värd. Jag tyckte extra mycket om den här för att den var ganska stor. Större än alla andra jag har. Den blir helt perfekt att lägga alla "hmmmvarskajagläggadenhärdå"-prylar i. Jag har ganska många sådana prylar ska erkännas. Små pysselprojekt och annat som samlas i högar här och var. Främst i köket så det är där den ska stå. Jag vågar inte gå så långt som att säga att alla högar kommer försvinna i och med den här lilla "låddan" men det kanske blir en mindre och "många bäckar små...". Eftersom Mange stör sig så enormt på mina små "samligar" så kan man nästan säga att det här är en present till honom ju. Jag är väl för gullig ändå. Köper presenter bara sådär!

Vattenlekparken

Vi fick till sist en härlig dag i vattenlekparken. Starten blev, som det så ofta blir med en treåring, inte riktigt som jag hade tänkt mig. Trots borde ha en av-och påknapp. "Nu ska vi göra något kul, då stänger vi av trotset och skyndar oss iväg". Eller, "nu har vi gott om tid, alla är mätta och utvilade. Då kan vi slå på trotset en stund". Ja, det vore väldigt behändigt. Jag skulle förmodligen trycka på "på"-knappen både nu och då...Jo, säkert!! Ja, hur som helst så finns det ju som bekant ingen knapp och idag när vi skulle iväg på vår utflykt bestämde sig Elian för att göra tvärt emot. Till sist rann det liksom över för mig och även jag förvandlades till ett barn i treårsåldern. Jag behöver kanske inte tillägga att det inte löste någonting. Alla "då går jag utan dig" och "gör som du vill, jag ska iallafall åka iväg och ha roligt!!" föll liksom inte i god gjord. Jag vet att jag inte är ensam om att ta till hot ibland när att jag inte orkar diskutera men det ger sällan något är min erfarenhet. Ändå gör jag det. Märkligt!
Efter ett tag kom Elian iallafall fram till mig och sa "mamma, jag vill att vi ska vara sams istället" "Åh, va bra" sa jag med vänlig och lättad stämma. "Gå upp och ta av dig pyjamasen då så kommer jag och hjälper dig med tänderna." "Det kommer jag ALDRIG att göra" kom svaret. Mmm...vi kom iväg till sist iallafall, och roligt var det!!

Mange är i Stockholm med jobbet idag. Lustiga husets speglar visar att det inte bara är Vide som har likheter med otäckingar. Det är tydligt varifrån hans skräckdrag kommer (för det kommer självklart inte ifrån mig). På pricken likt Gollum. Det går heller inte att förneka likheten med Edvard Munch´s "Skriet". Det är ett spännande liv jag lever. Gollum, grudgebarnet och en treåring...Ett upplägg för en riktig rysare!

//Cissi

Brandman eller strippa?

Vi var ute på en promenad igår! Vi gick till en lekpark som vi inte har varit i förut. Där fanns, till Manges stora glädje, en...ja, vad ska man kalla det? Strippåle? Brandmansstång?....Ja, en stång av något slag! En bild säger mer än tusen ord sägs det... I det här fallet stämmer det nog! Är det en brandmansutryckning eller en stripdans på gång? Ja, det är frågan!

Nu är frukosten avklarad. Mange har åkt till jobbet och vi ska packa ihop oss och besöka den nya vattenlekparken i Valla. Vide mår mycket bättre idag!

Nyvakna killar myser/brottas i sängen innan frukost.

Sol i sinne, sol inne

Det faktum att vi nu har en liten trädgård att påta i gör att jag kan titta ut på regnet utan att tjura ihop. Jag ser plötsligt vinningen i regnet. Det växer så att det knakar i krukor och rabatter. Som Sune´s pappa skulle ha sagt, "sol i sinne, sol inne". Ja, faktiskt...regnet ute ger mig sol i sinne och således också inne.

Tänka sig, tiderna förändras!

sjuka

Vide är sjuk men natten blev helt okej ändå. Tror att "Desentolen" fungerade och även om han hostade då och då så sov han nästan hela natten. Idag på morgonen har han kräkts slem 3 gånger så han är uppenbart sjuk. Stackars! Vi är så vana vid att han är pigg och glad så man tycker liksom lite extra synd om honom nu när han är sjuk och hängig.

Elian och jag ägnar oss åt att städa. Det faktum att jag känner mig städsugen är ett tecken på att även jag har dragit på mig någon sjuka. Jag har torkat golv och tyckte att det var ganska roligt??!! Jag sitter dessutom och funderar på att tvätta fönster...något är fel på oiktit!

Jag tjuvlyssnade på ett samtal mellan Mange och Elian förut. Elian, underbara, finaste Elian säger till Mange, "pappa, jag älskar dig så det knakar"! Alla konflikter, allt tjat, bristen på sömn osv är som bortblåst och utan betydelse när man hör sådana saker. Han är en underbar person, mitt hjärtas fröjd och glädje!

Lång men bra dag. Jag har haft den sista me & i-träffen för säsongen. Nu ser jag med spänning fram emot hösten som blir min första "riktiga" säsong. Jag känner mig nöjd över mitt val att bli me & i-säljare. Jag älskar kläderna och känner att jag verkligen kan stå för dom. Så, det ska bli jättekul att se vad hösten har att erbjuda...även om jag nu tycker att det borde bli sommar fort och förbli sommar länge, länge. Nog om det.
Vide har krupp så jag gissar att det inte blir så mycket sömn i natt. Han har haft tendenser innan men idag är det värre än tidigare så vi får väl se hur det går. Han har fått Desentol som förhoppningsvis kan förebygga lite.

En liten grej till...det stör mig att alla kommentarer inte syns. När man väl får en liten kommentar på ett inlägg vill man ju kunna se den också. Så är inte fallet tydligen! Det är flera nu som har berättat att dom har kommenterat men det syns ingenstans! Någon som kan hjälpa en hjälplös orutinerad bloggare?

snigeljakt

Elian och Isabelle roar sig med att leta sniglar. Jag kan väl tänka mig ett gäng andra aktiviter som jag uppskattar mer...men oj va kul dom har. Det är underbart att titta på dom i smyg. Dom har delat upp ansvaret. Elian bär hinken och Isabelle plockar sniglarna.

Nya spännande korvar

Vi har fått besök. Han är rund och taggig och i allra högsta grad oinbjuden. Han bryr sig inte det minsta om att vi har fyllt vår kvot när det gäller djuravföring på vår tomt utan bajsar ogenerat både här och där. Jag har ju ägnat mig åt att plocka kattbajs i rabatterna ett tag och har den senaste tiden anat att någon annan filur också anser att våran tomt är en lämplig toalett. Nu har jag alltså fått mina misstankar bekräftade. En igelkott! Elian tycker såklart att det är väldigt spännande med en "ekorre" utanför dörren. (Han har på något sätt rört ihop igelkott och ekorre. Gissar att det har att göra med att vi har pratat om att ekorrar äter kottar...Ja vet inte om ni kan följa den tankebanan men tror ändå att det är så det ligger till.) Hur som helst så hade herr "ekorre" parkerat sig precis utanför dörren bredvid Elians cykel. Ganska söt hade han varit, om det inte var för bajskorvarna han lämnar efter sig.

Idag var vi på bvc med Vide. Det var läkarkontroll och han blev med beröm godkänd. Han är 10 månader och 5 dagar och väger 11.460 och är 75 cm lång. När Elian var 10 1/2 månad vägde han 12.540 och var 78 lång. Inga småpojkar någon av dom! Elian passade på att mäta och väga sig också. Han är 3 år och 4 månader och är 102 cm lång och väger 19 kg. Två helt perfekta killar!
Jag har hört att man kan dubbla längden när dom är två år för att få fram hur långa dom kommer bli när dom är färdigvuxna. Vi har ingen längd på Elian när han var två men när han var 18 månader var han 85,5 och när han var 2,5 år var han 96 cm. Om det nu stämmer som jag har hört så blir han kanske mellan 1,85 och 1,90! Ja, det lär väl dröja några år innan vi får svaret på om det stämde eller ej!

Efter bvc hade vi playdate med fam Eriksson/Österberg. Elian och Isabelle har så roligt ihop och Stella vill helst bara klappa på Vide och sitta i hans knä. Söta!
Idag lekte Elian och Isabelle kalas tror jag. Dom hade kjol på sig och hade väldigt roligt. Elian fick låna kjolen med sig hem och imorgon när vi ska dit igen ska han ta med sig sin egen kjol så att Isabelle får prova hans. Ja, rätt ska vara rätt. Om jag får låna av dig, får du låna av mig.
Elian ville inte alls vara med på bild.

I am a småbarnsförälder.

Jag var på läger med ett gäng ungdomar förra sommaren. Vid tvåtiden på natten hoppade tjejerna jag skulle dela rum med omkring i sängarna och fnittrade precis som man ska göra när man är tonåring och på läger. Jag, däremot är ingen tonåring längre. På kvällarna är jag en väldigt, väldigt gammal och trött person. Jag är inte bara inte tonåring, jag är småbarnsförälder också. Jag avbröt tjejernas fnitter med ett "I am a småbarnsförälder. I am used to gå och lägga mig klockan nio." Ja, jag skulle väl överdriva om jag sa att dom tystnade genast men till sist fick jag i vilket fall min sömn.
Hur som helst, det är tröttsamt att alltid vara trött. När barnen äntligen har lagt sig och man har chans att få göra det man vill, ha egentid, som det heter. (Ett begrepp som för övrigt var mig helt obekant innan jag fick barn, då all tid var egentid.) Ja, då ska man sova!! Fan!! Hur kul är det? Nej, nu får det bli ändring. Det är snart sommar och härligt varmt på kvällarna. Det är väl mycket roligare att sitta i trädgården och spela kort eller vad man nu tar sig för, än att sova!
I am a småbarnsförälder. I am used to gå och lägga mig klockan nio, but nu är det slut med det, sörrö!
Ja, iallafall om solen skiner... Idag regnar det och jag har redan varit uppe alldeles för länge.

fred ut

picnic

Idag tog vi en tur till stan för ett besök hos söstra mi. Vi packade lite fika och begav oss till en lekpark i närheten. Det var en annan mamma där med sina tre barn. En extremt orolig variant av förälder. Det måste vara väldigt jobbigt att vara förälder när man ser faror överallt tänker jag. I det här fallet var rutchkanan en stor fara för barnen. Det var en sådan där bred rutchkana i vilken man kan åka flera i bredd. Ojojoj, detta var förenat med livsfara...tydligen! Jag hade svårt att se var i faran låg och kände mig därför inte tvungen att stå bredvid och dirigera barnen hela tiden. Men det är konstigt det där. Även om jag är av åsikten att barnen ska få leka själva, utan vuxnas inblandning i så stor utsträckning som möjligt, så är det svårt att stå emot och inte ge vika när det är andra föräldrar i närheten som är av en annan åsikt. Man vill ju inte att dom ska tro att man sitter och tittar på för att man inte bryr sig. Det blir konflikt i mig. Egentligen bryr jag mig verkligen inte om vad andra föräldrar tycker om mig som mamma. Jag vet ju att jag gör det jag tror är bäst för mina barn och väljer jag att inte "lägga mig i" exempelvis en liten konflikt i sandlådan, så är det troligtvis för att jag vill ge dom en chans att reda ut det själva. Jag tror att vi vuxna allt för ofta ger oss in i och löser konflikterna åt barnen, helt i onödan. Om man bara har koll och ger dom lite tid så löser dom det ofta alldeles utmärkt själva. Är inte det en stor och viktig sak att lära sig att hantera och lösa de konflikter man hamnar i?

Och tänk va stolta dom blir när dom får "beröm" för hur bra dom löste det. Få saker gör Elian så glad som när han kan själv. "Jag kan så många saker" sa han idag när vi klev ur bilen. Det är väl en helt underbar känsla!

Oj, vad jag svävade ut nu... vad var det egentligen jag skrev om från början... Ja just det. Den överbeskyddande mamman. Jag känner ju inte henne och vet inte vad hon har för erfarenheter i ryggsäcken så jag dömer henne inte. Men, det är ofta man möter dom, föräldrarna som knappt vågar låta barnen leka för att det finns en viss risk att dom skadar sig. Klart att det finns en risk men shit va trött jag skulle bli om jag skulle försöka skydda barnen i ALLA dom potentiellt "farliga" situationerna. Nej, jag försöker bedöma risken och avgör sedan vad jag bör oroa mig för. Jag är definitivt inte någon "låtgå-förälder" men jag vill ge mina barn känslan av att dom kan själva, och om jag är med och petar i allt och sopar banan för dom så är min övertygelse att jag hämmar, eller åtminstonde minskar de tillfällen, då dom får chansen att testa gränser och lära sig saker. Att hjälpa till och lägga grunden för god självkänsla hos barnen är väl en våra viktigaste uppgifter som föräldrar!

Nu låter det som att den där mamman i sandlådan stod för motsatsen till allt vad jag tror på. Så är det såklart inte. Eller vad vet jag om det? Jag känner henne inte och bryr mig faktiskt inte om vad hon tycker heller...men ändå. Mötet i lekparken idag var ett av många då jag känner att "den lilla flickan" i mig vaknar. Hon som har ett behov av att alla ska tycka att hon gör rätt. Att hon är duktig. Hon som vill bli godkänd. Hon slet och drog i mig och sa att "den andra mamman tycker du är slapp när du sitter här och tittar på". "Den andra mamman tror inte att du bryr dig om ditt barn om du sitter här och fikar istället för att skydda honom ifrån faran som rutchkanan utgör!" Men jag var stark och lät honom leka. Och tänk, vi gick därifrån glada och utan en skråma på kroppen.

Cissi

Vide a.k.a Grudgebarnet

Jag har ägnat morgonen åt att titta på när Vide jagar Elian fram och tillbaka i huset. Vides sätt att dra sig fram i snabb takt på golvet för tankarna till Grudgebarnet. Eller är det kanske den där långhåriga som släpade sig upp för trappan..? Hur som helst, man vill inte ha någon av dom efter sig och med den slående likheten är det är inte undra på att Elian låter delfinskriken ljuda. De flesta föräldrar kanske hade jämfört sina små älsklingar med något gulligt, ulligt...kanske Nalle Puh eller någon annan fredlig figur. Så jobbar dessvärre inte min hjärna, obegränsad och ovillkorlig kärlek till trots.

Vi har haft en härlig helg med start i torsdags då vi som jag sa tidigare hade fulltspäckat schema. Grillfesten på Elians nya dagis var trevlig om än något stressig. Elian som inte har varit i stora barngruppen på länge blev uppspelt och speedad som fan. Han slängde sand på alla filtar och sprang runt som en stolle. När "fröknarna" skulle få ta emot en sommarpresent och allas blickar var riktade åt deras håll ställer sig Elian framför med nävarna fulla med sand... Jag tror (och hoppas) att Mange hann stoppa honom innan han kastade. Ja, ibland är man mer stolt än annars. Grillfesten var inte ett sådant tillfälle. Men jag förstår honom. Det var ju flera månader sedan han var i en så stor barngrupp sist. Det är ju inte konstigt att han blir uppspelt tänker jag. Men det vet ju inte dom andra föräldrarna...så lite stressigt var det.

Vide tyckte att det var mysigt att sitta på filten ibland allt folk och äta majskrokar. Hur som helst så kändes personalen bra och det blir nog kanon när Elian väl får börja och komma in i dagisrutinerna igen.

I torsdags och fredags var vi på Långa Lisa! Det är underbart nu när allt blommar. Hamnen är fylld med båtar och dom passerar vår tomt på sin väg ut på Roxen och Göta Kanal! Här trivs vi allihop. Elian som är en aning tjatig hemma och kan upprepa "du mamma" uppskattningsvis 800 gånger per dag och inte kan leka en minut för sig själv, kan när vi kommer dit sitta och gunga långa stunder helt själv på andra sidan huset. I fredags läste jag kanske 50 sidor i min bok utan att ens bli störd, trots att han låg på filten bredvid. Det är sannerligen inte ofta det inträffar.
Vide chillar ju i de flesta miljöer, så även på Långa lisa.

När vi kom hem från "Lisa" i fredags packade jag väskorna och satte mig och småkillarna i bilen för en tur till Fjälla. Härligt att få spendera helgen med mamma och syster och alla barnen. Lykke, vår nya familjemedlem är helt sagolik. Det är underbart att få snusa på och njuta av en vacker liten bebis igen. Det är också underbart slippa amma nätterna igenom och bekymra sig för magknip och sådant. Det är äntligen min tur att plocka russin, som Therese har gjort i 3,5 år nu!

Igår var Lykke lite gnällig och Therese satt och försökte lugna honom. Elian visste vad kusinen behövde; "ge honom lite kärlek så mår han bättre".

Finaste finaste...mitt alldeles egna russin!

Idag är det, för den som missat det, Sveriges nationaldag. När vi kom hem från Fjälla hade Mange bakat rabarberpaj, han är vällan fin ändå!! Vi bjöd över Lotta, Anders,Viggo och Malte på fika och bad i poolen. Mysigt att ha trevliga grannar som man kan spontanfika med.

Nej, nu får det vara nog. Dags att gå och lägga sig. När jag hade läst "godnattsaga" för Elian och Vide i kväll, tittade Elian på mig och sa: "Varför har du röda sprickor i ögonen mamma?"

Ja, mycket tydligare än så blir det väl inte!

God natt

ps. Jag behöver verkligen en lektion i att hantera bloggen. Jag håller på att bli vansinnig på att bilder och text inte hamnar där jag vill!!