måndag 8 mars 2010

Planerar mötet med Martin Timell och Trinny och Susannah

Elian har skrikit i natt. Det var sådant där skrik som inte går att bryta. Ju mer man ansträngde sig för att lugna honom desto högre skrek han.
När huset fylls av öronbedövande skrik störs naturligtvis också den minsta i familjen. Han begär då tutten för att komma till ro och somna om vilket kastar mig ca 15 år framåt i tiden. Vide är då tonåring och vi hamnar i en diskussion. Vide blir av någon anledning sur. Han sliter tag i tutten som vid det laget har blivit så lång att den, trots att jag har lindat den flera varv runt midjan, alltid hänger lite utanför tröjan vid byxlinningen. Han drar den med sig in på sitt rum och rycket får mig att snurra runt likt en ballerina. Han slänger igen dörren så att väggarna skallrar och tutten hamnar i glipan under dörren. "Men Vide,vad är det?" säger jag med moderlig stämma. "Jag vill inte prata mer med dig!! Jag äter på rummet idag!" skriker Vide och avlutar därmed samtalet. "Jaha" suckar jag och går in i vardagsrummet och fingervirkar en jättelång korv med den andra tutten.

För många kanske det skulle kännas lite...ja, nedslående att tänka på att behöva amma sina barn långt upp i tonåren. Jag har dock hittat ett annat sätt att se på saken. Jo, jag tänker att om det nu skulle vara så att Vide tänker fortsätta bli ammad tills han är tonåring så står vi inför en lång rad av möjligheter. Vi skulle utan omsvep få ett eget tv-program till exempel. Kanske "familjen minst sagt annorlunda" eller "brösttröst" skulle kunna vara förslag på namn på programmet. Jag skulle också kunna "frilansa" lite. Jag skulle kunna skicka in en bild på mina jättelånga tuttar till Gillis på "Rekordtv", Trinny och Susannah skulle kunna komma hit och hjälpa mig hitta en bh som förbättrar min siluett. Kanske skulle Martin Timell kunna ta med sig sitt "Äntligen hemma"-team hit för att hitta en bra lösning på hur jag på ett enkelt och smidigt sätt kan transportera mina jättelånga tuttar utan att råka snubbla på dom och så vidare. Min medverkan i tv skulle såsmåningom kunna leda till någon form av sponsoravtal och kanske ett och annat reklamjobb. Ja, det finns oändligt många möjligheter och ingen anledning att hänga läpp. Nej då, det här skulle kunna innebära en avsevärd förbättring i våran annars något skrala kassa. Det skulle kunna ta hela familjen på en härlig semester till exempel (minnesanteckning till mig själv:kom ihåg att boka en plats på planet med extra tuttutrymme)...Ja, här sitter jag på världens möjlighet och så har jag mage att gnälla över att jag blir lite störd i min nattsömn. Jag borde skämmas!!

Cissi

2 kommentarer: