Matt i pälsen?

När man får barn fylls vokabulären på med ord som man aldrig tidigare har hört. Eller kanske har jag hört dom men inte brytt mig om att lägga dom på minnet. Andras barn var, om jag ska vara helt ärlig, ganska ointressanta innan jag fick egna. Eller egentligen var barnen i sig inte ointressanta men allt prat om dom...hmm...ja, jag hade helt enkelt fokus på annat då. Nu är fokus inställt på ungar 99% av min tid. Ord som näsfrida, lägesbetingad skallasymetri, blöjeksem, mollusker osv tillhör numera en del av språket som jag använder utan att reflektera över att dom för några år sedan var mig helt främmande. Nu diskuterar jag gärna barn och alla kära bekymmer och glädje dom bidrar med i livet, men då och då stänger jag av. Då är det dags för "egentid". Det är ett annat av de ord som jag sällan eller aldrig hade använt mig av innan jag fick barn. Framförallt förstod jag nog aldrig innebörden av ordet. Det gör jag nu! Jag blir en bättre mamma och flickvän när jag har fått lite tid för mig själv. Tid för att göra sådant som jag tycker om att göra. Sådant som jag gjorde innan jag blev mamma. Tid och möjlighet att vara bara Cissi en stund.

Nu är jag hos mamma och reflekterar över en annan typ av tid som för mig är minst lika viktig som "egentiden". Jag pratar om "mammatid". Då menar jag inte mamma som i mig själv utan som i MIN mamma. Min finaste, finaste mamma! Hos mamma kan jag få bli omhändertagen och älskad på samma gränslösa sätt som jag älskar mina barn. Hos mamma är jag alltid trygg och kan vara mig själv till 100%. Egentid i all ära men jag vill härmed slå ett slag för "mammatiden"! Den kan ge glansen åter även till den mattaste av pälsar!

Cissi