tisdag 30 mars 2010

Utveckling...

Vi har gjort ett litet ryck här hemma. Vide har flyttat ut ur vårat sovrum. Vi har gjort om Elians rum till ett gemensamt sovrum för båda killarna och det andra rummet, där datorn har stått, har nu blivit lekrum. Det känns jättebra.

Med Vide är det aldrig några problem. Han är alltid glad och han skrattar hela tiden. Att byta säng och sovrum verkar inte påverka honom alls. Han somnar lika gott som vanligt.

I förrgår upptäckte vi att han har fått sin första tand. Knappt 8 månader. Han har inte visat minsta lilla tecken på att ha ont. Nej, han är som sagt alltid lika glad och nöjd. Jag undrar ibland om det är så att jag var en extremt god person i ett tidigare liv och därför har gjort mig förtjänt av så fina ungar ...eller om det helt enkelt är så att dom sparar sig till framtiden.

Elian har slutat med blöja även på natten nu. Snart en vecka utan ett enda missöde. Han vägrar fortfarande att bajsa på toa så vi är inte av med blöjorna helt än. Vi försöker också få honom att acceptera att han ska ligga kvar i sin säng på natten. I dagsläget kommer han till oss så fort vi släcker sista lampan och vi har inte orkat ta tag i det. Vår förhoppning var nu att han skulle kunna ligga kvar i sitt rum nu när han delar med Vide men första natten kom han till oss precis som vanligt. Mitt i natten vaknade han emellan oss och viskade: "men mamma, jag skulle ju inte komma till er ju". Ja, han är iaf medveten om vad målet är. Vi får se hur lång tid det tar att nå dit!

Det är mycket som händer här nu och inte mycket tid över för bloggande. Dessutom är det vår ute och vem vill sitta och häcka vid datorn då? Inte jag iallafall!



Cissi

måndag 15 mars 2010

operation kuddöverdrag

Har trots att Mange har varit borta varit lite produktiv här hemma. En del kanske skulle säga att jag har lagt energi på fel saker, att jag borde ha lagt energin på att hålla bättre ordning här hemma tex. Det säger inte jag! Jag har ägnat mig åt sådant som gör mig glad och som, när det är färdigt, gör det lite roligare att hålla ordning.
Jag har bla sytt nya överdrag till kuddarna i soffan. Det var inte så lätt som jag hade tänkt mig från början. Planen var att sy en enkel "örngottsmodell". Det blev inte alls bra och min hjärna klarade inte riktigt av att tänka ut åt vilket håll jag skulle vika tyget osv. Jag fick sprätta och hålla på länge innan det blev rätt och resultatet blev inte ens bra. Eftersom kudden är "fluffigast" i mitten så glipade tyget i den änden där jag hade sytt "omlottet". Vet inte om det går att förstå hur jag menar men det spelar ingen roll. (Behöver jag tillägga att jag inte är så bra på, eller van att sy?) Jag valde sedan att sy själva "omlottet på mitten istället. Det blev jättebra och var framförallt jättelätt. Det kan max ha tagit 10 minuter från att jag tog fram tyget till att jag kunde stoppa i kudden. Jag behövde knappt nåla och använde inte måttbandet alls. Precis som jag vill ha det. Snabbt ska det gå, annars tappar jag intresset! Jag är mycket nöjd!! Det blev ett helt gäng kuddar och känner jag mig rätt så kommer det bli fler innan jag är klar!
För att jag skulle få jobba lite "i fred" så anlitade jag Elian för att dokumentera det hela med kameran. Ett jobb som han glatt tog på sig. Han gick runt i huset och sa saker som "det är för ljust där" osv. Ja, vem vet. Kanske en mästerfotograf är född. Döm själva! Här är några av hans alster!













Cissi






söndag 14 mars 2010

Här är jag nu.


Gjorde en printscreen på min gps så ni ser vart jag befinner mig nu.

lördag 13 mars 2010

Skidfilm



Fika


Dagens fika. Nu är man trött och hoppas man vaknar till liv med lite socker. Det är kallt om fingrarna nu när jag skickar detta genom mobilen. 
Skidkungen Magnus
Ps: jag är grym på skidor cissi. Är du?

Vy från lägenheten kläppen


Nu har alla ätit och är övertygad om att alla är mätta. När jag har varit i backen så har jag märkt att jag riktit inte har kunnat hantera skidorna. När jag var i skidshopen så visade det sig att jag hade top tre av expert skidorna på fötterna. Så nu har jag rätta skidor för mig. 
Jag sitter med mobilen och bloggar, så därför blir inlägget kort. 
Jag saknar min familj. Imorgon kommer jag hem.

torsdag 11 mars 2010

Barn av vår tid

Skulle just gå och lägga mig och kom på att jag har glömt att skriva att idag satt Vide så stadigt och så länge så att det nog måste klassas som att han kan sitta! Tur! Jag var lite orolig där ett tag men nu så :)!
Elian har idag läst sitt namn utan hjälp, tränat på bokstaven S och han kan räkna till 10 på engelska. Han har nyligen utökat sin vokabulär med två väldigt viktiga och användbara ord; alltså och liksom. Den som hängt med ett tag i mitt liv vet att just ordet "liksom" har varit lite av en favorit för mig...eller inte...hur man nu väljer att se det! Jag har under mina tonår lagt ner mycket kraft och energi på att inte använda liksom i varje mening. För att inte tala om hur mycket energi min omgivning, främst mamma, lade ner på att få bort det. Hur som helst, nu använder Elian dom två nya orden lite här och var. "Jo, jag menar alltså..." "Jag tänkte liksom..."
Mamma berättade idag att när Elian och hon satt i bilen på väg hem till henne igår så fick hon ett samtal på mobilen. När hon hade pratat klart sa Elian; "men mormor, du ska inte prata utan headset". Ja, vad säger man? Det är 2010 och Elian är ett barn av vår tid:)

Cissi

Trött och sliten

Sitter nu i en skidort långt bort ifrån min familj och ständigt tänker jag på dem. Jag måste säga att man saknar dem verkligen, fast det är skönt och nyttigt. Ni som följer vår blogg vet om att jag är i Kläppen med jobbet och med 19 ungdomar. Kvällen här blir inte lång eftersom jag bara har sovit en timma inatt, gick helt enkelt inte somna i bussen, och det känner jag av nu.

Snart så måste jag helt enkelt ringa hem för att höra hur dagen har varit där hemma, och självklart vill jag höra att man är lite saknad. Jag slutar med ett kort, och självklart med orden, Jag älskar dig Cissi, och tack för att du finns i mitt liv.

Man saknar inte kon...

Mange lyser med sin frånvaro både här hemma och på bloggen. Jo då, visst ska vi ha en gemensam blogg Cissi "det tror jag allt att jag vill"...jorå men så att eh... Han är väl så sjuuukt upptagen med att lära sig allt "runtomkringet" så att han inte har tid med själva bloggandet! Men inte gör det mig något om han inte är så aktiv på bloggen. Däremot saknar jag honom redan enormt mycket här hemma.
En av mina första pojkvänner sa till mig när jag gjorde slut "man saknar inte kon förens båset är tomt" och det ligger nog en del i det ändå.(Även om jag då, när han sa det, inte brydde mig så mycket om innebörden av orden utan mer om att jag blev jämförd med en ko.) Om Mange uppskattar att bli jämförd med ett nötkreatur eller inte behöver jag inte fundera så mycket på eftersom han ändå aldrig hedrar bloggen med sin närvaro. Hehe... Jo, men som sagt, det är verkligen så. Ja, att man inte saknar kon förrens....ja, ni fattar. Man "ser inte heller skogen för alla träd" eller... ja, det finns säkert många fler ordspråk som beskriver det. I vardagen med barn, jobb, hushållssysslor och allt så är det lätt att glömma bort vad man har. Därför känns det ändå bra att längta ibland! Jag behöver det för att bli påmind! Självklart uppskattar jag Mange för allt(nästan) han är annars också men det blir så mycket tydligare och känns så mycket starkare när jag tvingas vara utan honom! Shit, va corny det blev. Ja, sant är det hur som helst! Jag saknar honom och när han kommer hem ska jag vara snäll och gullig...säkert i flera timmar!;)

Cissi

tisdag 9 mars 2010

Matt i pälsen?

När man får barn fylls vokabulären på med ord som man aldrig tidigare har hört. Eller kanske har jag hört dom men inte brytt mig om att lägga dom på minnet. Andras barn var, om jag ska vara helt ärlig, ganska ointressanta innan jag fick egna. Eller egentligen var barnen i sig inte ointressanta men allt prat om dom...hmm...ja, jag hade helt enkelt fokus på annat då. Nu är fokus inställt på ungar 99% av min tid. Ord som näsfrida, lägesbetingad skallasymetri, blöjeksem, mollusker osv tillhör numera en del av språket som jag använder utan att reflektera över att dom för några år sedan var mig helt främmande. Nu diskuterar jag gärna barn och alla kära bekymmer och glädje dom bidrar med i livet, men då och då stänger jag av. Då är det dags för "egentid". Det är ett annat av de ord som jag sällan eller aldrig hade använt mig av innan jag fick barn. Framförallt förstod jag nog aldrig innebörden av ordet. Det gör jag nu! Jag blir en bättre mamma och flickvän när jag har fått lite tid för mig själv. Tid för att göra sådant som jag tycker om att göra. Sådant som jag gjorde innan jag blev mamma. Tid och möjlighet att vara bara Cissi en stund.

Nu är jag hos mamma och reflekterar över en annan typ av tid som för mig är minst lika viktig som "egentiden". Jag pratar om "mammatid". Då menar jag inte mamma som i mig själv utan som i MIN mamma. Min finaste, finaste mamma! Hos mamma kan jag få bli omhändertagen och älskad på samma gränslösa sätt som jag älskar mina barn. Hos mamma är jag alltid trygg och kan vara mig själv till 100%. Egentid i all ära men jag vill härmed slå ett slag för "mammatiden"! Den kan ge glansen åter även till den mattaste av pälsar!

Cissi

Det kanske är sista gången..

"Det kanske är sista gången vi får uppleva en sådan här vinter" har man ju hört några gånger i år eller hur! Det har blivit lite som när farmor och farfar uprepade orden "det här nog sista julen vi är med er" i uppskattningsvis 20 jular i rad. Men vem vet, det kan ju vara sista gången vi kan ha ett riktigt snöbollskrig med våra barn så det är bäst att ta det säkra före det osäkra och passa på och njuta av den sista snön nu tänker jag!







Cissi

Saknad

Mange har åkt till jobbet och nu ses vi nästa gång först på söndag. Jag åker med småkillarna till mamma idag och imorgon natt åker Mange med jobbet till Kläppen. Det känns alltid lite sorgligt när vi ska vara ifrån varandra längre än vanligt. Hur fånigt det än låter så är det så. Jag känner mig lite ledsen och halv på något sätt. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att vi får längta efter varandra ibland så det är väl bara att stå ut. Ja, jag vet! Jag ska vara väldigt tacksam över att jag har någon att längta efter överhuvudtaget. Det är jag!

Cissi

måndag 8 mars 2010

längtar till långa lisa

Vilket underbart väder! Det spritter av vårkänslor i hela kroppen. Då längtar jag enormt till Långa lisa. På långa lisa finns våran lilla, lilla stuga. Vi fick ta över den efter Manges mamma förra våren och det är våran lilla oas bara några minuter från stan där vi kan sitta och sola,dricka vin, grilla och titta på båtarna som glider förbi på väg ut på Göta kanal.

Förra sommaren var jag ju höggravid och även om jag gärna ville så hade jag inte ork att ta tag i allt som behöver göras där. Vi målade om lite invändigt och Mange höjde uthuset som hängde som en banan men i övrigt hände det inte så mycket. I år däremot!! Vi känner oss väldigt inspirerade och sugna på alla möjliga projekt. Vi har bla tänkt oss att bygga en bänk där vi kan stå och laga mat, diska osv. Det finns varken el eller vatten på ön så all matlagning sker på gasolkök eller grill. Dasset är märkligt nog placerat INNE i det rum i uthuset som har använts som gäststuga. Mycket märkligt. Toa på rummet i all ära men dass...nej...kanske inte! Därför ska vi också såsmåningom bygga ett nytt dass på tomten och så fort det är gjort kan vi ju ta tag i att göra fint i gästrummet. Tomten är ett annat projekt. Den är väldigt märkligt planerad med små buskar och rabatter lite här och var så även där finns det en hel del att göra. Bryggan ligger på land och behöver ses över, byggas om och på nåt sätt ska den förankras i kanalens slammiga botten. Fråga mig inte hur! Det får bli Manges projekt! Ja, det finns i princip hur mycket som helst att göra trots att stället är så litet.

Åh, jag kan knappt vänta! Det ska bli spännande att se vad vårfloden ställer till med på ön också. Den kanske ligger under vatten fram till midsommar!


Här, innanför det fula grönröda planket har vi tänkt bygga "köksbänken"





En lite blick in i gästuga/dass!

Cissi

Planerar mötet med Martin Timell och Trinny och Susannah

Elian har skrikit i natt. Det var sådant där skrik som inte går att bryta. Ju mer man ansträngde sig för att lugna honom desto högre skrek han.
När huset fylls av öronbedövande skrik störs naturligtvis också den minsta i familjen. Han begär då tutten för att komma till ro och somna om vilket kastar mig ca 15 år framåt i tiden. Vide är då tonåring och vi hamnar i en diskussion. Vide blir av någon anledning sur. Han sliter tag i tutten som vid det laget har blivit så lång att den, trots att jag har lindat den flera varv runt midjan, alltid hänger lite utanför tröjan vid byxlinningen. Han drar den med sig in på sitt rum och rycket får mig att snurra runt likt en ballerina. Han slänger igen dörren så att väggarna skallrar och tutten hamnar i glipan under dörren. "Men Vide,vad är det?" säger jag med moderlig stämma. "Jag vill inte prata mer med dig!! Jag äter på rummet idag!" skriker Vide och avlutar därmed samtalet. "Jaha" suckar jag och går in i vardagsrummet och fingervirkar en jättelång korv med den andra tutten.

För många kanske det skulle kännas lite...ja, nedslående att tänka på att behöva amma sina barn långt upp i tonåren. Jag har dock hittat ett annat sätt att se på saken. Jo, jag tänker att om det nu skulle vara så att Vide tänker fortsätta bli ammad tills han är tonåring så står vi inför en lång rad av möjligheter. Vi skulle utan omsvep få ett eget tv-program till exempel. Kanske "familjen minst sagt annorlunda" eller "brösttröst" skulle kunna vara förslag på namn på programmet. Jag skulle också kunna "frilansa" lite. Jag skulle kunna skicka in en bild på mina jättelånga tuttar till Gillis på "Rekordtv", Trinny och Susannah skulle kunna komma hit och hjälpa mig hitta en bh som förbättrar min siluett. Kanske skulle Martin Timell kunna ta med sig sitt "Äntligen hemma"-team hit för att hitta en bra lösning på hur jag på ett enkelt och smidigt sätt kan transportera mina jättelånga tuttar utan att råka snubbla på dom och så vidare. Min medverkan i tv skulle såsmåningom kunna leda till någon form av sponsoravtal och kanske ett och annat reklamjobb. Ja, det finns oändligt många möjligheter och ingen anledning att hänga läpp. Nej då, det här skulle kunna innebära en avsevärd förbättring i våran annars något skrala kassa. Det skulle kunna ta hela familjen på en härlig semester till exempel (minnesanteckning till mig själv:kom ihåg att boka en plats på planet med extra tuttutrymme)...Ja, här sitter jag på världens möjlighet och så har jag mage att gnälla över att jag blir lite störd i min nattsömn. Jag borde skämmas!!

Cissi

söndag 7 mars 2010

Vi har haft en riktigt bra dag idag. Det är otroligt skönt att när både Mange och jag är hemma för Elian är inne i en sjukt jobbig period nu. Han är EXTREMT mycket 3 år. Oavsett vad vi ska göra så sätter han sig på tvären. Även om vi ska göra något som han verkligen vill så ligger han på golvet och tjurar när han ska klä på sig. Han ålar på golvet och skriker rakt ut, räcker ut tungan, kastar omkring saker, slåss....ja, ni fattar kanske. Sjukt jobbigt och tålamodskrävande. När vi är två hemma kan man ju begära avlösning när tålamodet tryter.
För att ytterligare öka på den redan påfrestande situationen så håller han fortfarande på med sitt strul kring toalettbesöken. Han kan säga till vid 9 på morgonen att han är kissnödig men kissar sen först på eftermiddagen. Han studsar på stället och säger med nästan desperat röst att han är kissnödig men så fort han närmar sig toaletten säger han "äh, det gick över". Han verka

fredag 5 mars 2010

ingen rast och ingen ro.

Fullt ös hela dagen idag. Den inleddes ca 04.20 då Vide vaknade och tyckte att det var morgon. En fördel med att amma är att man kan förhala uppstigningen en aning genom att stoppa in tutten i munnen på honom så fort han börjar låta;)....nåja, så effektivt är det inte och inte kan jag sova under tiden heller men det funkar en stund och jag fick iaf ligga kvar i sängen lite extra.
På förmiddagen åkte jag till kvinnohälsan och satte in en spiral. Inte kul alls!! Det kvalar lätt in på listan "sakersomjaghargjortengångochaldrigvillgöraigen". Jaja, nu behöver jag förhoppningsvis inte fundera mer på det på fem år.

Snart ska jag iväg och jobba och det ska bli riktigt roligt. Hoppas att det dyker upp några ungdomar också men om inte så är det ändå värt det. Gött att få komma hemifrån och tänka på nåt annat ett tag.

Jag köpte förresten ett jättefint tyg idag också som ska bli fondvägg i vardagsrummet. Känner mig lite inspirerad och kanske, kanske det blir något av det här fula rummet till sist ändå. Lägger kanske upp bilder någon dag.

Tjing tjing.
cissi

torsdag 4 mars 2010

premiär

Ja, så har vi äntligen kommit till skott och fixat en blogg. Det var sjukt svårt att komma på ett namn till bloggen. Men nu så. Ett ganska bra namn tyckte vi. Ur hjärtat kan det ju komma nästan vad som helst och känner jag oss rätt så kommer det bli precis så. Lite hur som helst! Tanken från början var att skaffa en blogg för att föreviga barnens uppväxt. En möjlighet för barnen och oss att kunna läsa hur dom var som barn. Vad dom sa, vad dom gjorde och så vidare. Man glömmer så fort och vi är för lata för att skriva ner i vår lilla bok. Ja, för vi skaffade faktiskt en sådan när Elian låg i magen. Duktiga som fan var vi. Skrev ofta och mycket i säkert 6 månader... Om Vide finns inte en rad nedskriven. Skämmes!! Nej, så får det inte gå till! Hoppas och tror att det här kan va nåt för oss. Mange har redan börjat googla olika gadgetar eller vad det heter. Jag fattar inget och känner mig trygg i att jag inte kommer behöva sätta mig in i det heller. Dessutom ger ju det här Mange en anledning att sitta timme ut och timme in framför photoshop för att göra en sådan där bild som finns överst i bloggen. Ja, en hel värld det här. Inom kort kommer Mange känna varje vrå av den världen. Själv håller jag mig i utkanten och ordbajsar.

Eftersom meningen var att vi skulle föreviga barnens liv så är det väl lika bra att börja direkt.
Idag skulle vi till bvc på 6-månaderskontroll med Vide (fast han har hunnit bli nästan 7 månader. Vi missade den förra tiden).Elian är väldigt mycket tre år för tillfället och extra mycket idag såklart, för att vi hade ett måste och en tid att passa! Åh va det var roligt! Mmm...eller inte! Shit, ungen skrek i typ 30 minuter! Först låg han som ett ålskinn (vad kommer det uttrycket ifrån?) på golvet och skrek och vägrade klä på sig. Till sist fick jag på honom kläderna och då fortsatte scenen på gården. Jag blir trött bara av att tänka på det. Hur som helst så kom vi iväg till sist. Tack och lov att Vide är en sådan guldklimp. Det är Elian också såklart, men en 3-årig guldklimp.

Dags att sova. Mange har begärt sovmorgon imorrn(annars är överenskommelsen den att han går upp på morgonen eftersom jag måste vara vaken flera gånger på natten när Vide ska äta). Det betyder uppstigning vid fem för mig. Tjolahopp tjolahej!


Cissi